Den som vantar pa nagot gott...

...far noja sig med bottenskrapet.

Pa grund av min mindre intelligenta forestalling om att ju senare jag tar min lunch, desto kortare blir dagen (???), sitter jag har nu och besviket trugar i mig denna smaklosa, overkokta, proteinlosa soppa till lunch.

Amerikanernas asikt om att "crackers" rader bot pa all trakig mat har jag dessutom aldrig forstatt mig pa. Utan lite Camenbert ost och fikonmarmelad kan alla varldens crackers slanga sig i vaggen.

Den mustiga, smakmassigt explosionsartade chili/kyckling-soppan/grytan, var i alla fall slut for dagen pa deli Rosso.
Och min CSN budget tillater inga storre utsvavanden nar det kommer till lunchbegivenheter.

Sa, vanta aldrig pa nagot gott. At det godaste forst.

Det ar allt jag har att saga.