Efter en mindre nyss-avslutade-studier-bloggvila på en och en halv vecka, hrm, så är jag tillbaka lite försiktigt.
Ger er inga löften denna gång. Känner att Pojken och Vargen historien upprepar sig ännu än gång. Respekterar alla mina 5 läsare tillräckligt mycket för att inte vilja lura in er i falska förhoppningar. Jag har lärt mig min läxa.
Tänker inte skriva så mycket just nu, klockan är 03.05 på natten och jag är toktrött. Trött så jag blir tokig betyder det, för alla icke-norrlänningar.
Jag kan dock berätta att jag inte blir kvar så mycket längre i Äpplet. I maj beger jag mig. Jag kommer vara vilsen på hemmaplan istället.
För vilsen är jag.
Fråga är om man någonsin blir 'upphittad' av livet?, om man nu får vara så djup. Jag tror att alla är mer eller mindre vilsna. För ingen vet vi exakt vart vi är påväg. Det är så mycket som står utom våra händers påverkan. Jag tycker att det är fint att vara vilsen. Vilsen och lycklig. Det är ännu finare.
Nu ska jag gå och lägga mig kära vänner. Jag blir alldeles matt av all denna glada vilsenhet jag går runt och bär på.
Kram på er.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
...det här var ett spännande inlägg. Det kan man sitta många kvällar och fundera över. Vem ska hitta vem? är det livet som ska hitta mig eller är det tvärtom? Hasse och Tage sa i en sketch - livet är som en påse - tomt och innehållslöst, om man inte fyller det med något. Det perspektivet tycker jag är tilltalande. Att jag är objektet som försöker göra så kloka val som jag efter förmåga kan..men allt går inte att påverka, det kommer hela tiden händelser som jag inte styr över. Då får man hantera det efter bästa förmåga.
SvaraRaderaAskmoln styr ingen över, hoppas du slipper hantera den situationen att inte planet kan lyfta. Vi längtar efter att få hem dig. Välkommen till Sverige Eme!!
pok
/mum
Jag diggar namnet på bloggen. http://goingtony.blogspot.com/ - vi tänker i samma banor : )
SvaraRadera