Jag skulle vilja forhandla min livsranta, tack

Det finns ett ordsprak som manga Wall street-nissar* lever efter har i USA. (*Arbetsnarkomaner) :

"I borrow against my future self"

Jag lanar fran mitt framtida Jag.
Alltsa, om jag jobbar som en galning nu, sa har jag ett gott liv om 20-30 ar. Ar det ratt satt att tanka? Finns forstas inget ratt eller fel, bara olika satt att se pa det.
Men min tanke ar att man upplever ju inte samma saker pa samma satt nar man ar 20 som nar man 40. Skulle man folja det har tankandet sa skulle man ga miste om sa mycket handelser, lardomarar och upplevelser som hor arbetsnarkomanaren till? Foljer ni med i vad jag sager?

Ja jag vet inte. Jag kanske bara svammlar i nattmossan, klockan har ju trots allt passerat 2 slaget har borta (vi fick sommartid igar).

Vet inte heller vad jag ville ha sagt med detta. Det har uttrycket ar bara nagot jag har gatt och funderat pa nar jag har haft tanketid over. Jag lanar fran mitt framtida Jag.

Min egen slutsats ar att det ar inte sjalva lanet jag ar radd for, for lan far man oftast tillbaka, det ar rantan pa lanet som oroar mig. Vad ar det jag gar miste om, ifall jag tar mitt livslan? For i detta fall spelar det ingen roll om det ar lagkonjuktur eller hogkonjuktur. Skulle vilja pasta att rantan ar hiskerligt hog forjamnan i det har livsspelet.