Eller nej nu overdrev jag. Jag ar inte hemlos, men jag ar utkickad ur lagenetenh i en vecka. Min rumskamrat har hela sin spanska familj pa besok. 6 vuxna och undomar i en och samma studio apartment. Skulle tippa pa att den ligger runt 45 kvm allt som allt. Med kok, hall och badrum inraknat.
Forestaller mig att det ser ut nagonting sant har nar jag inte ar hemma:
Jag antar att jag ar ganska nojd att jag inte bor dar for tillfallet?
Tanken var att jag skulle bo hos min italienska van, Fiorella, men i sista sekund bestammer sig aven hela hennes familj sig for att komma pa New York besok. Detta betyder utrymme a la flyktinglager aven dar.
Tough luck, Empa!
Min situation ar nu som foljer: Jag ar inneboende till pa lordag hos en killkompis jag lart kanna har i New York. Jag bor pa soffan i hans duplex lagenhet pa Upper East side, tillsammasn med en rumskompis till honom.
Det gar ingen nod pa mig kan tyckas?
Jag vet. Jag borde kanske inte klaga. But hear me out for a second:
1. Jag kan tycka att jag egentligen inte kanner dessa tva gossar tillrackligt val for att slagga pa sofflocket i en hel vecka, men jag har verkligen ingen annan losning.
2. Bada tva ar halv fransoser / halv israeler. Snalla, missforsta mig langsamt nu, det finns inte ett rasistiskt ben i min kropp. Jag har inget emot varken fransman, israeler eller den judiska religionen. Tvartom sa finner jag allt detta oerhort intressant. Intressant nar jag ar deras van, inte nar jag ar deras inneboende...for olika kulturer betyder ofta olika asikter och forestallningar om hur saker och ting ska ga till har i livet. Dessa tva ar varldens snallaste och roligaste, som Kompisar, men som sambos, klickar vi inte lika klockrent.
3. De verkar namligen nagon kontig forestallning om att kvinnors lott i livet ar lite understalld mannen och att varan framsta uppgift ar att foda barn, laga mat och stada.
Haha! Hahaha! Sa tokigt det kan bli?
Alla som kanner mig det minsta lilla kan nog skriva under pa att det har synsattet och jag fungerar lika bra ihop som en julskinka pa hanukkah-bordet.
Desvarre ar jag inneboende. Gratis. En vecka. I New York. Detta ar, tro det eller ej, ganska eftertraktat. Jag ar sjalvklart jatte tacksam och sa vid ett svagt tillfalle forra veckan att som tack sa kunde jag hjalpa killarna att tillsammans med dem storstada och stukturera upp den annars vidrigaste ungkarlslya jag nagonsin sett.
- Later bra, sa dem.
- Vilken dag tror ni att det passar bast att ta tag i stadningen? fragde jag sedan.
- Sondag, sa dem.
- Ok, sa jag.
Pa sondagmorgon vaknade jag 11.00. Ville inte vacka nagon av dem for jag vet att de jobbar valdigt mycket under veckorna och gillar att sova pa helgerna. Sa jag tassade runt i morkret och roade mig i min ensamhet, tyst som en dovstum nabbmus, i 3,5 timme innan den forsta av dem bestamde sig for att vakna.
Det har ar det forsta jag hor ifran hans sovrum:
- Vad ar klockan??
- 2.30
- Har du borjat stada an??
- U-Ursakta vad sa du??
- Ja! Har du borjat stada an??
Det kommer bli en lang vecka det har.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar