Jag har fatt Streptokocker, (Varfor mina mastodont mandlar inte har tagits bort nagon gang under min livstid ar for mig ett gigantiskt fragetecken??) och tillika alldeles for hog feber. Igar var jag till lakaren och fick penicilin for halsen och varktabletter for huvudet. Huvudvarken slapper nastan direkt med dessa tabletter, men halsen. Halsen, min vanner, blir ta mig tusan bara varre och varre for varje minut som gar. Just nu kan jag varken prata, utan att i basta fall lata som en dovstum, eller svalja mitt eget saliv (hoppas ingen ar pjoskig har? for jag erkanner det, jag ar otroligt ofrasch just nu).
Sa nu sitter jag har. 04.56 am amerikansk tid. Kan inte sova. Kan knappt andas och med en kropp som skriker av febervark.
Inte riktigt sa jag hade tankt spendera min lediga fredag! Vad jag och Laura skulle ha gjort var att ta en bil tur, pa circa 1,5 timme, ut till kusten och Hamptons och hangt dar i helgen. En kompis till Laura har sommarstalle dar.
Men det har ar ju kul det med! Eller ?
Jag tror att nar man blir sjuk, alltsa riktigt sjuk, det ar da man inser att man aldrig kommer bli helt vuxen. For aven om jag har en extremt underbar och valdigt huslig roomate, sa finns det ingen i hela varlden som kan ta hand om en sa bra som ens egen mamma nar man ar sjuk. Konstigt det dar..
Ungefar sahar kanner jag mig just nu. Fast minus 35 ar. Ganska redo att bara ga i ide med andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar