Litenhet

Då var man äntligen på plats då! 03.46 svensk tid, ca 20.30 amerikansk tid.

Lägenheten är bedårande söt, verkar ligga i ett kanon mysigt område och min rumskamrat är lite utav en ängel utan vingar.

Inte mycket att klaga på helt enkelt!

Det första som slog mig när jag rullade fram på New Yorks gator var dock en stark känsla av litenhet (jomen det är ett ord). Kan nog till och med sträcka mig så långt som att jag kände mig ynklig och oviktig i denna bamsevärld av myrmänniskor som bara lever sina liv utan min vetskap.

Missuppfatta mig långsamt nu, jag är inte dum. Jag är inte dummare än att jag förstått att det bor en väldans massa människor i New York och i världen, men ibland så slår den tanken en lite extra i bakhuvudet bara. That´s all.

Med andra ord!

Trött. Sliten. Och liten, men ack så förväntansfull.