Vilse I Äpplet

Lost in Happiness

2010-04-23T00:18:00.000-07:00

Efter en mindre nyss-avslutade-studier-bloggvila på en och en halv vecka, hrm, så är jag tillbaka lite försiktigt.

Ger er inga löften denna gång. Känner att Pojken och Vargen historien upprepar sig ännu än gång. Respekterar alla mina 5 läsare tillräckligt mycket för att inte vilja lura in er i falska förhoppningar. Jag har lärt mig min läxa.

Tänker inte skriva så mycket just nu, klockan är 03.05 på natten och jag är toktrött. Trött så jag blir tokig betyder det, för alla icke-norrlänningar.

Jag kan dock berätta att jag inte blir kvar så mycket längre i Äpplet. I maj beger jag mig. Jag kommer vara vilsen på hemmaplan istället.

För vilsen är jag.

Fråga är om man någonsin blir 'upphittad' av livet?, om man nu får vara så djup. Jag tror att alla är mer eller mindre vilsna. För ingen vet vi exakt vart vi är påväg. Det är så mycket som står utom våra händers påverkan. Jag tycker att det är fint att vara vilsen. Vilsen och lycklig. Det är ännu finare.

Nu ska jag gå och lägga mig kära vänner. Jag blir alldeles matt av all denna glada vilsenhet jag går runt och bär på.

Kram på er.

Emelie Långstrump

2010-04-12T02:36:00.000-07:00

Klockan är nu 06.00.

Jag har min sista tenta klockan 09.00 idag.

Nej, jag har inte sovit en sekund inatt.

Alldeles nyss kom jag på att jag inte hade borstat tänderna (lätt att glömma det om man inte går och lägger sig) och gick in i badrummet. När jag promenerat de 5 steg det tar in till mitt badrum har jag mirakulöst nog glömt bort mitt ändamål med förflyttningen och öppnar istället robotiskt badrumsskåpet och tar ut Lauras läppstift och tar på mig. Jag använder inte ens läppstift. Speciellt så använder jag inte läppstift när jag sitter i träningskläder, i övrigt osminkad och försöker banka in kunskap i min annars så informationstörstiga hjärna.

Utan sömn i två dygn försmäktar jag på denna ö. Ja, Manhattan alltså.

PS. Om någon hör mig yppa orden "...man kanske skulle ta och plugga ett år till..."
Slå mig hårt och skoningslöst med något rejält i huvudet är ni snäll.
Jag ger er här min skriftliga tillåtelse. DS.

Boom!

2010-04-08T21:13:00.000-07:00

Om ni undrar vart jag har varit under dessa fem dagar, så kan jag meddela jag inte har haft någon vidare tillgång till dator. Min dator var trasig, fick tillbaka den igår, och min älskade rumskamrat Laura är på springbreak i Miami den här veckan. Kunde alltså inte låna hennes dator heller.

För dem utav er som nu lagt ihop ett och ett, har vid det här laget insett att jag i detta nu är herre i mitt eget hus. Det vill säga att jag har lägenheten helt för mig själv den här veckan.

Funderade hela helgen på hur jag skulle ta till vara på detta faktum. Jag känner mig mycket nöjd med mina åtgärder so far.

Har lämnat drickan framme. Heeela natten.

Fixat naglarna och INTE tagit bort nagellacken efter mig.

Har lyft UPP toalettsitsen. Why? Because I can.

Ätit middag framför datorn. I soffan. Boom.

Lämnat en klädhög framme i t v å dagar.

Förvisso diskat, men INTE plockat ur diskmaskinen. Mhmm!

Och självklart har jag INTE bäddat sängen på hela veckan.

Emelie - A Rebel for Life.

Check, Check!

2010-04-08T20:41:00.000-07:00

Har nu även sett Chris Rock på The Comedy Celler. This is the place to be people. The Place. To. Be.

Har även sett Zac Efron på Upper East Side. Han var ute och rastade hunden.

Är inte lika upphetsad över detta.

Artards.

2010-04-03T14:35:00.000-07:00

Världen bestar av alla möjliga manniskor i alla möjliga farger och storlekar. Vissa tanker innan dem talar. Andra inte. Nedan foljer nagra exempel fran den senaste manaden.

En kille jag pratade med pa ett Hermes event:

¨You´re beautiful!¨
¨Oh Thank You!¨
¨But you are from Sweden right? And in Sweden you´re like average?¨

Man pa Wall Street:

¨Excuse me, Miss? Could you put on this hat and stand in front of that building so we can take a picture? From the back you could go for my wife, and she really doesn't like her hair today.¨

En annan kille som jag hade en 10 minuters konversation med pa Comedy Celler:

¨...but I like that you are a foreigner!¨
¨You do? Why so?¨
¨It makes me feel very intelligent!¨

(Om det var en dumforklaring av min intelligens eller hans egen, har jag fortfarande inte riktigt bestämt mig for an.)

Har ingen aning om vart jag hittar dessa manniskor. Eller rattare sagt, vad det ar som gor att dem hittar mig?

"You are a very good kock!"

2010-04-01T10:55:00.000-07:00

Fick just ett mail av min mamma dar hon onskade Glad Pask! och fragde om man sa: "April, april silly herring!" i USA pa forsta april.

Hon ar varldens basta, min mor. Men hon ar inte varldens basta pa engelska.

Tankte bjuda pa tre exempel...

1. Nar jag, min mamma och min lillebror var i Turkiet for ett par ar sedan var det en man pa basaren som kom fram till henne och fragade hur mycket hon skulle ha for sin dotter. Min mamma svara lite stott med eftertryck i rosten, samtidigt som hon slar ut med bada handerna:

"Nothing!"

Hon kanner val nagonstans dar att det kom ut fel och forsaker ratta till sin fadas genom att ANNU intensivare utbrista:

"Anything!!"

Jag som borjar se mentala bilder framfor mig dar jag tvingas koka sliskigt appelthe och ta hand om kameler hela dagarna, motar snabbt ut mina kara ur butiken mumlandes nagot om att jag inte ar till salu.

2. Samma resa ar vi alla tre varit ute pa en restaurang och atit middag och ska ta en taxi tillbaka till hotellet. For det forsta sa prutar vi sa mycket pa den dar taxin att jag sahar i efterhand skams for att man brakat om nagra ynka kronor.
For det andra sa fragar taxi chaufforen nar vi borjar narma oss om det ar vanster i den har korsningen eller vanster i den andra. Min bror svara lite osakert att han att det ar forsta, men i sista sekund innan han hinner svanga sa bokstavligt talat lutar sig min mor, som sitter i mittensatet, fram till chaufforen och med mycket overtygande och bestamd ton saval som kropssprak forkunnar att det ar korsning nummer tva.

Vi blir snabbt varse om att det var korsning nummer ett. Chaufforen tvingas gora en olaglig usvang och kora oss tillbaka en korsning. Vid det har laget skams jag sa pass att jag sager till mamma att vi maste ge honom rikligt med dricks. Hon haller absolut med och ger honom forvisso en bra slant men istallet for att saga nagot i stil med "Keep the change" sa slanger hon fram pengarna och sager "Thats enought" och hoppar glatt ur taxin.

3. Samma mamma (som att jag skulle ha tva?) har i Grekland, efter en dundermaltid dar alla sitter nojda matta och belatna runt bordet, kallat ut kocken enbart for att beratta att han var "a very good kock!!"

Hon ar rolig min mamma. Och skratt for langer ju livet. Sa man kan saga att jag inte bara har henne att tacka for att jag over huvuvdtaget finns till utan aven for att jag forhoppningsvis kommer leva lange.

Tack mamma! Alskar Dig.

Den som vantar pa nagot gott...

2010-03-31T12:14:00.000-07:00

...far noja sig med bottenskrapet.

Pa grund av min mindre intelligenta forestalling om att ju senare jag tar min lunch, desto kortare blir dagen (???), sitter jag har nu och besviket trugar i mig denna smaklosa, overkokta, proteinlosa soppa till lunch.

Amerikanernas asikt om att "crackers" rader bot pa all trakig mat har jag dessutom aldrig forstatt mig pa. Utan lite Camenbert ost och fikonmarmelad kan alla varldens crackers slanga sig i vaggen.

Den mustiga, smakmassigt explosionsartade chili/kyckling-soppan/grytan, var i alla fall slut for dagen pa deli Rosso.
Och min CSN budget tillater inga storre utsvavanden nar det kommer till lunchbegivenheter.

Sa, vanta aldrig pa nagot gott. At det godaste forst.

Det ar allt jag har att saga.

Hej, hej, hallå bloggvänner!

2010-03-31T06:30:00.000-07:00

Jag är en tjej på 24 vårar som har en liten fråga till er.

För några blogginlägg sedan skrev jag:

"...jag har inte ett rasistiskt ben i min kropp"

Nu har jag funderat på det här sedan dess.

Ar inte det ett väldigt ologiskt uttryck? Jag menar inte rasismdelen, för uttrycket behöver inte alls endast handla om rasism, jag menar benbiten.

Jag vet inte hur många procent som består av ben, men jag vet att vi har 208 ben allt som allt i kroppen. Däremot år människokroppen till 96% av vatten.
96 %, och rätta mig om jag har fel här mina vänner, är en väldigt stor del av det hele, som norrmannen skulle sagt.

Så om syftet är att ge utlopp för en åsikt man känner sig Väldigt Distanserad ifrån, borde det inte heta något i stil med "jag har inte en rasistisk vattendroppe i min kropp"?

Kan någon bara bekräfta eller dementera min fundering, så jag kan lägga mig det här bakom mig?

Tack på förhand,

"En som undrar"

Krackelibrankel-fnatt !!!

2010-03-30T08:59:00.000-07:00

Dag 4 av 8 i stenalderslyan.

Det kanns minsann som att jag bor med tva grottmanniskor. Fast inte i en grotta, utan en glassig lagenhet i New Yorks rikemannsomrade.

Pa grund av mitt daliga samvete for att jag far bo dar gratis sa tog jag tre djupa andetag, bet mig i tungan och storstadade hela lagenhet igar. Fran golv till tak. Fran mogeldisk till urintoaletter. Fran tvattande stinkande strumpor och kalsonger till strykande av skrynkliga skjortor.

Yep. Du horde ratt. Men som tur var hjalptes vi ju alla at, sa det gick anda ganska snabbt och smidigt! Tog inte mer en 2-3 timmar! Toppen bra!

Eller INTE. Jag stadade allt sjalv och det tog mig 6,5 timme. Var klar klockan 01.00 pa natten.

Vad dem gjorde sa du? Facebookade, youtubade och pratade pa bbm.

(%*#()%&_#*(@%U*(#@!!!!!!)

Andas...Harmoniska kanslor iiiinn, arga kanslor uuuuut...

I gar bad en av mig att stalla klockan och vacka honom klockan 7.30 innan jag gick till praktiken. Sjalvklart skulle jag gora det.

I morse nar jag stack in huvudet genom sovrumsdorren och sa:

- Dags att kliva upp. Klockan ar 7.30
- Suck...Kan du inte vacka mig lite trevligare? Satta pa lite musik eller nagot?
- Jag beklagar att Herr Xxx inte gillar mitt satt att saga Godmorgon, men det ingar vanligtvis inte i mina morgonsysslor har pa foretaget. Du far skriva det i din roomservice-bestallning nasta gang.
- Varst vad du ska vara sarkastiskt da. Har du atminstonde gjort en macka till mig?

Det sista latsades jag inte hora, men jag tankte "Jag ma vara sarkastiskt, men du ar serios med din fraga, och det ar banne mig snappet mer irriterande."

Sa. Som sagt. Dag 4 av 8. Nedrakningen har borjat...

Frustrerad svensk flykting soker jamlikt och karleksfullt hem.

2010-03-29T19:16:00.000-07:00

Jag ar en flykting on the move. Forpassad till New Yorks gatorhorn och varmluftsutblas.

Eller nej nu overdrev jag. Jag ar inte hemlos, men jag ar utkickad ur lagenetenh i en vecka. Min rumskamrat har hela sin spanska familj pa besok. 6 vuxna och undomar i en och samma studio apartment. Skulle tippa pa att den ligger runt 45 kvm allt som allt. Med kok, hall och badrum inraknat.

Forestaller mig att det ser ut nagonting sant har nar jag inte ar hemma:

Jag antar att jag ar ganska nojd att jag inte bor dar for tillfallet?

Tanken var att jag skulle bo hos min italienska van, Fiorella, men i sista sekund bestammer sig aven hela hennes familj sig for att komma pa New York besok. Detta betyder utrymme a la flyktinglager aven dar.

Tough luck, Empa!

Min situation ar nu som foljer: Jag ar inneboende till pa lordag hos en killkompis jag lart kanna har i New York. Jag bor pa soffan i hans duplex lagenhet pa Upper East side, tillsammasn med en rumskompis till honom.

Det gar ingen nod pa mig kan tyckas?

Jag vet. Jag borde kanske inte klaga. But hear me out for a second:

1. Jag kan tycka att jag egentligen inte kanner dessa tva gossar tillrackligt val for att slagga pa sofflocket i en hel vecka, men jag har verkligen ingen annan losning.

2. Bada tva ar halv fransoser / halv israeler. Snalla, missforsta mig langsamt nu, det finns inte ett rasistiskt ben i min kropp. Jag har inget emot varken fransman, israeler eller den judiska religionen. Tvartom sa finner jag allt detta oerhort intressant. Intressant nar jag ar deras van, inte nar jag ar deras inneboende...for olika kulturer betyder ofta olika asikter och forestallningar om hur saker och ting ska ga till har i livet. Dessa tva ar varldens snallaste och roligaste, som Kompisar, men som sambos, klickar vi inte lika klockrent.

3. De verkar namligen nagon kontig forestallning om att kvinnors lott i livet ar lite understalld mannen och att varan framsta uppgift ar att foda barn, laga mat och stada.

Haha! Hahaha! Sa tokigt det kan bli?

Alla som kanner mig det minsta lilla kan nog skriva under pa att det har synsattet och jag fungerar lika bra ihop som en julskinka pa hanukkah-bordet.

Desvarre ar jag inneboende. Gratis. En vecka. I New York. Detta ar, tro det eller ej, ganska eftertraktat. Jag ar sjalvklart jatte tacksam och sa vid ett svagt tillfalle forra veckan att som tack sa kunde jag hjalpa killarna att tillsammans med dem storstada och stukturera upp den annars vidrigaste ungkarlslya jag nagonsin sett.

- Later bra, sa dem.

- Vilken dag tror ni att det passar bast att ta tag i stadningen? fragde jag sedan.

- Sondag, sa dem.

- Ok, sa jag.

Pa sondagmorgon vaknade jag 11.00. Ville inte vacka nagon av dem for jag vet att de jobbar valdigt mycket under veckorna och gillar att sova pa helgerna. Sa jag tassade runt i morkret och roade mig i min ensamhet, tyst som en dovstum nabbmus, i 3,5 timme innan den forsta av dem bestamde sig for att vakna.

Det har ar det forsta jag hor ifran hans sovrum:

- Vad ar klockan??

- 2.30

- Har du borjat stada an??

- U-Ursakta vad sa du??

- Ja! Har du borjat stada an??

Det kommer bli en lang vecka det har.

Jag är inte svår, men lätt.

2010-03-27T16:09:00.000-07:00

Såhär glad blir jag när någon kommer med svenskt smågodis och Marabouchoklad till mig.

Kan passa på att announca, en gång för alla, att den som kommer med lite svenskt snask är hjärtlig välkommen till mitt New York hem! Dörren kommer inte bara stå på glänt, utan på vid gavel.

Det är som jag det gamla ordspråket; "Finns det godisrum så finns det soffplats!"

Svårare än så är jag inte.

Tusen och åter tusen tack till sötaste Johanna som kom med de här undersköna livsnjutningarna.

Gerard Butler - Check.

2010-03-26T10:14:00.000-07:00

Traffade den har mannen pa Comedy Celler igar.

Du vet nar man tror att man ar waaaay to cool to be starstruck?

Well.

I´m a dork, a wimp, a sucker, a looser and a nerd.

Just saying.

Gråtfärdig, illamående och förbannad.

2010-03-24T22:29:00.000-07:00

Klockan är 02.00 amerikansk tid och jag har precis sett Uppdrag Gransknings senaste program på SvTPlay. Det handlar om två flickor på 14 år som blivit våldtagna av en kille på skolan, Oscar, som är ett år äldre. Trots ett erkännande från pojken och flera fällande domar i rätten så hyllas ändå Oscar, medan offret får flytta 50 mil ifrån Örnsköldsvik för att klara av vardagen. Ja ni läste rätt. Örnsköldsvik.

Min hemstad.

Jag är gråtfärdig, illamående och förbannad.

Att säga att jag inte finner några ord är så långt ifrån sanningen man kan komma. Jag finner så många ord att jag just i detta nu skulle kunna skriva en C-uppsats om det här fallet. Dessvärre är orden som kommer fram så otäcka och politiskt okorrekta att jag inte kommer mig för att skriva ner dem. Spy galla och säga de mest vedervärdiga sakerna finns det så många andra som kan göra i mitt ställe...

...uppenbarligen.

Inger Karlsson. Fegheten. Okunnigheten. Den här kvinnan ska alltså vara ansvarig för en hel skolas elever? Hade klockan inte varit så förbannat mycket så hade jag ringt min egen far, som också är rektor, och förhört honom på alla skolans förebyggande åtgärder i dem här frågorna. Sånt här får bara inte hända fler gånger.

Lennart Kempe. En skam för allt kyrkan står för och en skam för mänskligheten. Ja, jag sa det. Jag ryser vid åtanken av hans mjäkiga uppsyn och hand okunniga, äckliga uttalanden.

"Stackars kille?" STACKARS KILLE?? Jag var nära att slänga min roomates MacBook Pro i väggen när jag hörde dem orden komma ut från hans mun.

Eller vad sägs om tonårsflickan som skrivit de mest vidriga kommentarerna på internet om tjejen som blev våldtagen och som villigt erkänner att hon i skolan bara sa "Fitta" till tjejen när hon gick förbi, men att hon sen fick hon dåligt samvete och ignorerade då bara henne istället. Till reportern säger hon i intervjun (ett år senare) ångerfullt: "Det kanske är sant, och jag vill inte veta det i så fall. Det är så jobbigt"

Dumma flicka. Dumma, dumma okunniga människor.

Och kvinnorna. Vuxna KVINNOR sitter i tv helt kavat, nästan kaxig, som en trotsig tonåring och pratar om hur omöjligt det är att en kille ska kunna tvinga en tjej till oralsex. Jag tror inte mina öron vid det här laget. Hur hon, trots att det finns DNA bevis i form av sperma i tjej nummer 2:s trosor(!), säger: "...ja jag tror i alla fall inte på det..."

Ofattbart. Jag förstår inte det här.

Jag brukar vanligtvis vara relativt patriotisk och stolt över min hemstad. Just nu skäms jag så innerligt.

Jag skulle vilja slå människorna, men inte med nävar eller tillhyggen, utan med lite jävla kunskap.

Kunskap, och lite jävla civilkurage!

För er som inte har sett avsnittet, gör det här.

För er som har sett avsnittet, förklara gärna för mig hur det här kan hända? För jag förstår ingenting.

The New York Minute

2010-03-24T09:20:00.000-07:00

Jag blev precis utmanad av min van Peter att forklara for honom vad uttrycket "A New York Minute" betyder.

Det gor jag sa garna.

Uttrycket sags ha uppkommit fran den amerikanska sodern nar dem ville driva med det onodigt stressiga liv en New Yorker lever. For att det ska kallas for en New York minut kravs inga andra kriterier an att det du ska gora maste ga snabbare an blixten. Fortare an du kan tanka. Eller som Johnny Carson fran The Tonight Show forklarade det:

"It's the interval between a Manhattan traffic light turning green, and the guy behind you honking his horn."

Ett traffik ljus i Manhattan hinner alltsa knappt bli gront innan bilen bakom dig ar less pa att vanta och blir frustrerad for att det inte gar snabbare.

Man brukar ocksa saga, What a person from Texas does in one minute, a New Yorker have already done in an instant.

- When will I get my coffee?

- I'll have that ready for you in a New York Minute!

Det kan ocksa vara en genomdalig, vardelos struntfilm med tvillingarna Olsen i huvudrollen. Jag har haft aran att se ungefar 15 minuter av filmen pa Canal + vid ett uttrakat tillfalle, but I turned that shit off in a New York minute.

Jag blir varm i hjärtat

2010-03-24T08:08:00.000-07:00

Den här killen kan vara den sötaste, oskyldigaste och mest genom härliga jag någonsin både stött på eller hört talas om. Varje gång jag läser den här chat-konversationen så brister jag ut i ett stort leende. Det är så fint. Och så oskyldigt.

Visste inte att det gjordes sådana här killar längre?

(Bilden är från tjuvtittat.se )

Sambo.

2010-03-23T09:45:00.000-07:00

Nar man inte bor sjalv, utan med rumskamrat eller for den delen med sin karesta, sa maste man anpassa sig en hel del. Bada maste kompromissa som det sa vackert heter.
Men som med det mesta som har med relationer mellan tva, eller flera, manniskor att gora sa finns det en viss obalans. Det ar alltid nagon som anpassar sig mer an den andra.

Det som hela mitt liv har varit den storsta kompromissen i samboende, jag skulle faktiskt vilja saga enda fran och med tonaren och framat, har varit amnet ordning och reda. Vem som ska stada, hur mycket det ska stadas och framforallt hur frekvent det ska stadas.

Jag ar helt enkelt inte sa brydd av mig. Ar det bara jag och den personen jag bor med som ser stoket sa gor det mig inget. Jag grater inga floder och jag blir inte stressad av kladhogar eller en obaddad sang, och jag ar heller inte allergisk mot en dammig tavelist. Om jag vet att det daremot kommer gaster sa vill jag alltid ha stadat. Det ar en annan sak.

My point: Av nagon outgrundling anledning, nar det kommer just till amnet ordning och reda, sa ar det alltid forutsatt att den mindre pedantiska ska anpassa sig efter den mer pedantiska.

Varfor ar det mer synd om personen som maste lida av att det ar stokigt, jamfort med personen som maste lida av sjalva stadandet?

Vad hande med rattvisan undrar jag? Jag har da aldrig hort nagon pedantsambo som har sagt; - Vad sager du om att vi forsoker ha lagenheten stadad torsdag till sondag sa kan vi ha det lite stokigt mandag till onsdag? Funkar det for dig?

Allt jag sager ar att for mig ar det lika logiskt att badda sangen varje dag, som det ar att knyta skorna efter du tagit av dig dem.

Som ni kanske forstar sa bor jag med en pedant. Men du behover inte vara orolig mamma, jag stadar, diskar och baddar sangen vareviga dag. For aven om jag har mina bestamda asikter i amnet sa betyder det inte att jag alltid agerar efter dem. For vare sig jag vill det eller ej sa finns dessa oskrivna reglerna i samhallet och jag har varken tid eller ork att ga barsark och forsoka andra just den har regeln precis nu. En annan dag kanske.

Nar blev jag gammal?

2010-03-22T13:47:00.000-07:00

Jag vill borja med att be om ursakt till er alla, eller forlat, till alla 5 personer som forhoppningsvis laser den har bloggen.

Jag inser att mina senaste inlagg inte varit varken speciallt upplyftande eller muntra. Det har funntis stunder da jag i bitterhet funderat pa om jag kanske borde dopa om bloggen till "Emelies Klagomur" eller nagot annat klatchigt, men jag har som tur var kommit fram till att det inte riktigt ar min grej.

Jag ar faktiskt inte sa har ynklig egentligen. Jag lovar. Jag skyller allting pa sjukdom. Blir sa infernaliskt patetisk nar det nalkas tvangsmassigt sanglage mer an en dag. Can´t take it.

Anyway. Ett sista halsofragetecken kommer, vare sig ni vill det eller ej, har...

Scenario: Solen sken over New Yorks gator denna sondagsmorgon. Jag, som var ute och spatserade i det fina vadret, blev alldeles till mig och upprymd av solens stralar sa jag bestamde mig for att ta en liten kaffepaus, tillika gora ett forsoka att tvinga fram lite farg i mitt bleka ansikte. Jag kopte en kaffe och slog mig ner pa en trappa i solen och bara njot i uppskattningsvis 30 min.

Problem: Nar jag sedan reser mig upp hugger det till nagot sa otroligt i muskeln pa vanster sida i ryggen. Jag har alltsa suttit lite snett under min kaffepaus och nu beter jag mig som en 74 tant varje gang jag ska vrida mig i sidled, plocka upp nagot fran marken, satta mig ner eller for den delen stalla mig upp!

Fraga: Varfor ar jag redan gammal?

Det fanns en tid da jag ouppvarmd kunde gora splithopp, overspagat, promenera runt i brygga, bakatvolter i en snodriva, under kanske tre ars tid sov jag i spagat bara for ATT??

Nu kan jag inte ens ta en kaffepaus. I solen. Pa en trappa. Visserligen stentrappa, but hey.

Det jag menar ar att om det har ska forestalla att vara 24 sa ser jag inte direkt fram emot alderns, varken host, var, sommar eller vinter, med nagon storre entusiasm?

Nu ska jag ga och gnida min vanstra ryggmuskel mot en dorrpost i ett tappert forsok att sjalvmassera bort det har rackartyget.

Case allergic reaction, closed.

2010-03-22T13:27:00.000-07:00

I och med att jag borjade med visa min lilla sjukdoms process har pa bloggen sa kanner jag ett visst ansvar att avsluta det ocksa. Jag ser nu inte lika mycket ut som en Indian/salami, utan mer som en valdigt blek medvurst, eller nagot at det hallet. Jag ar med andra ord fortfarande inte helt flackfri, but Im getting there.

Sa. Det var nog den sista bilden pa min blek/rod/prickiga rygg ni kommer att se pa ett tag.

This is getting ridiculous.

2010-03-20T09:33:00.000-07:00

Im starting to think that I may be going through the same thing as Michael Jackson once did?

But Im not turning white, Im turning Indian.

Wtf have I done karma?

2010-03-19T10:24:00.000-07:00

Kommer ni ihag forra veckan da jag led av en enda lang nara doden upplevelse i ca 5 dagar pa grund av streptokocker i halsen och skyhog feber? Jomen ni vet da jag varken kunde ata, sova eller svalja mitt eget saliv? Remember?

I alla fall, Good News! Jag ar sa gott som frisk!!!

Vill ni veta natt mer? Bad News! Jag har blivit allergisk mot penicillinet!!!!!!

En liten minutfarsk bild pa hur exakt hela min kropp ser ut just nu. Fran tarna upp till skalpen. Det kliar, mina vanner. Det kliar enda in i benstommen.

Ar nara ett mindre sammanbrott for tillfallet.

Nobody puts David in a corner.

2010-03-18T12:43:00.000-07:00

Idag bar det av mot andra lektionen i klassen jag tar pa NYU pa torsdagar. Ni vet den dar gratisklassen som jag forhandlade till mig av Goliat fran foregaende termin? Due to inappropriate behaviour, remember?

Ska forrasten traffa chefs Goliat i morgon klockan 16.30. Har ett och annat saga aven denna termin tyvarr.

Sa det ar bast han passar sig for i ar har lilla David gone Pro forstar ni!

Man kan saga att jag har utvecklat min fighting teknik till denna termin.

Men nu maste jag skynda mig att packa ihop har pa jobbet, maste sitta i skolbanken till nio ikvall. Tur for mig att det ar intressant.

"Team Management in a Projcet Environment" heter kursen forresten.
En liten lank for de som ar intresserade:

http://www.scps.nyu.edu/course-detail/X52.8617/20101/team-management-in-a-project-environment

What? A girl can dream, can't she?

2010-03-18T07:17:00.001-07:00

Inte igar

2010-03-17T13:26:00.000-07:00

Jag googlade harfarger (sa jag att jag har o t r o l i g t mycket att gora?) och hittade den har gamla bilden! Inte purfarsk direkt. Kan nagon gissa ett artal??

Emelie Goransson = Nya Benjamin Button?

2010-03-17T10:06:00.000-07:00

Chat-konversation jag precis hade med en av mina narmaste vanner:

Emelie: - Men jag vill kika in i framtiden av MASSA anlendningar. Vill veta vart jag bor, om jag jobbar, om jag trivs...
Om 6 manader klanske jag ar en fattig uteliggare, who knows??

Martina: - Men om du vet det så skulle livet bli så tråkigt
och om du vet ditt slutmål så skulle du troligtvis försöka ändra på det oavsett vad det är.

Emelie: - Det ar sa sant som det ar sagt. Du ar en klok kvinna du.

Hon ar klok, och jag har lika daligt talamod som vanligt. Kanner hur jag faller tillbaka i det har tre ars syndromet. Kan man vaxa bakat i tiden?

Var i New York!

2010-03-17T06:48:00.000-07:00

Solen skiner sa underbart vackert och varmande idag! Sa dar vackert som den bara kan skina en purfarsk vardag i New York.

...eller jag tror det iaf. Ser atminstonde ut sa ifall jag lutar mig langt at vanster, tar stod med handerna i skrivbordet och kikar mellan tva bokhyllor och ut genom treglasfonstret som sitter i fikarummet.

Greatness.

Ny vecka

2010-03-16T07:26:00.000-07:00

Tisdagmorgon. For mig sa borjar veckan pa tisadag. For pa mandagar har jag bara en lektion pa morgonen, sedan barnpassning, men det raknas knappt for det ar sa lattsamt.

Pa tisdagar drar praktiken igang. Tankte att jag skulle saga nagra rader om arbestlivet.

Jag gillar verkligen den har branschen. Jag gillar event kontra marknadsforing och brand awearness, skarpt. Jag tycker att det ar ett fantastiskt foretag jag jobbar pa, jag lar mig mycket annorulunda saker och jag utvecklas inom omraden jag kanske inte hade forvantat mig, men som fortfarande kanns anvandbart. Har nu gjort lite mer an halften av den praktik jag kom hit for att gora och om jag ska valja ut den storsta skillnaden mellan att jobba i Sverige och att jobba i USA, sa vill jag pasta att det ar hierarkin.
Detta skiljer sig definitivt fran olika brancher, jag kan bara tala for branchen jag jobbar inom dvs, lyx industrin, men har handlar det det valdigt mycket om titlar och valdigt mycket om utseende.

Som praktikant ar du inte mycket. Gor du ett bra jobb sa far du en klapp pa axeln av din narmaste chef, Event Co-ordinatorn, och hon i sin tur tar cred for ditt arbete och far en klapp pa axeln av hennes narmaste chef, Event Managern...och sa vidare och sa vidare.

Det ar i mina ogon inte mycket teamwork utan mer individualism. Inget jag personligen foresprakar. Tycker att det mest framjar osamja och en ohalsosam typ av konkurrens. Det forfaller mig dessutom vara valdigt ineffektivt. Ingen delegering, lite fortroende etc. Det skapar inte den kreativa och flexibla arbetaren med sjalvforstroende, utan mer en robotliknande kretivitet och en typ av falskt sjalvfortroende, om ni forstar vad jag menar.

Hur som haver sa foredrar jag Svensk arbetsstruktur alla ganger, men jag ar valdigt glad att jag far den har erfarenheten. Det jag framforallt kanner ar nog mest att jag ar natt sa otroligt less pa att gora prakik. Det har ar min femte prakik under loppet av tre ar. Jag ar Sa Redo att borja fa lite lon for den modan jag lagger ner. Det har jag bannemig fortjanat.

Jag skulle vilja forhandla min livsranta, tack

2010-03-14T21:27:00.000-07:00

Det finns ett ordsprak som manga Wall street-nissar* lever efter har i USA. (*Arbetsnarkomaner) :

"I borrow against my future self"

Jag lanar fran mitt framtida Jag.
Alltsa, om jag jobbar som en galning nu, sa har jag ett gott liv om 20-30 ar. Ar det ratt satt att tanka? Finns forstas inget ratt eller fel, bara olika satt att se pa det.
Men min tanke ar att man upplever ju inte samma saker pa samma satt nar man ar 20 som nar man 40. Skulle man folja det har tankandet sa skulle man ga miste om sa mycket handelser, lardomarar och upplevelser som hor arbetsnarkomanaren till? Foljer ni med i vad jag sager?

Ja jag vet inte. Jag kanske bara svammlar i nattmossan, klockan har ju trots allt passerat 2 slaget har borta (vi fick sommartid igar).

Vet inte heller vad jag ville ha sagt med detta. Det har uttrycket ar bara nagot jag har gatt och funderat pa nar jag har haft tanketid over. Jag lanar fran mitt framtida Jag.

Min egen slutsats ar att det ar inte sjalva lanet jag ar radd for, for lan far man oftast tillbaka, det ar rantan pa lanet som oroar mig. Vad ar det jag gar miste om, ifall jag tar mitt livslan? For i detta fall spelar det ingen roll om det ar lagkonjuktur eller hogkonjuktur. Skulle vilja pasta att rantan ar hiskerligt hog forjamnan i det har livsspelet.

uagh...

2010-03-14T17:27:00.000-07:00

Nar en kvinna i trettio ars aldern funderar pa att ljuga for sin date, sedan 4 manader tillbaka, om att hon har tva katter. For att Han ar en hundmanniska och hon ar radd han ska sluta traffa henne pa grund av det, da tycker jag att denna stads ytliga dejtingscen har gatt lite for langt.

New York Ar fantastiskt, men sant har lamnar en ganska besk eftersmak. I alla fall i min mun.

Vad at du till middag?

2010-03-14T17:19:00.000-07:00

Sjuklingsstatus: Friskus.

Kan harmed meddel a att jag mar fantastiskt mycket battre. Kan bade ata, prata OCH svalja mitt eget saliv.

Kanner mig starkare an nagonsin!

Fast det dar sista var ljug. Starkare an nagonsin ar en alldeles for stor overdrift. For nar jag sager att jag kan prata, sa menar jag mest att jag atminstonde inte later HELT retarderad i mitt tal. Och nar jag sager att jag kan ata sa menar jag att jag idag har fatt i mig ett halvt paron och nagra vindruvor som min forsta foda pa 5 dagar.

Tur i oturen att min magsack har minskats sa forjordat att jag blev matt av den lilla maltiden kan da tyckas?

Ja, tur i oturen.

04.56 am...

2010-03-12T01:53:00.000-08:00

Happ. Da kan man inte sova igen da. Denna gang beror det inte pa nattliga grubblerier, utan pa sjukdom.

Jag har fatt Streptokocker, (Varfor mina mastodont mandlar inte har tagits bort nagon gang under min livstid ar for mig ett gigantiskt fragetecken??) och tillika alldeles for hog feber. Igar var jag till lakaren och fick penicilin for halsen och varktabletter for huvudet. Huvudvarken slapper nastan direkt med dessa tabletter, men halsen. Halsen, min vanner, blir ta mig tusan bara varre och varre for varje minut som gar. Just nu kan jag varken prata, utan att i basta fall lata som en dovstum, eller svalja mitt eget saliv (hoppas ingen ar pjoskig har? for jag erkanner det, jag ar otroligt ofrasch just nu).

Sa nu sitter jag har. 04.56 am amerikansk tid. Kan inte sova. Kan knappt andas och med en kropp som skriker av febervark.

Inte riktigt sa jag hade tankt spendera min lediga fredag! Vad jag och Laura skulle ha gjort var att ta en bil tur, pa circa 1,5 timme, ut till kusten och Hamptons och hangt dar i helgen. En kompis till Laura har sommarstalle dar.

Men det har ar ju kul det med! Eller ?

Jag tror att nar man blir sjuk, alltsa riktigt sjuk, det ar da man inser att man aldrig kommer bli helt vuxen. For aven om jag har en extremt underbar och valdigt huslig roomate, sa finns det ingen i hela varlden som kan ta hand om en sa bra som ens egen mamma nar man ar sjuk. Konstigt det dar..

Ungefar sahar kanner jag mig just nu. Fast minus 35 ar. Ganska redo att bara ga i ide med andra ord.

Wtf?

2010-03-10T14:35:00.001-08:00

Jag e sjuk.

Alla som kanner mig hyffsat val vet hur jag blir nar jag blir sjuk. Patetisk, ar nog det basta sattet att beskriva det. Som en trearing, ar ett annat. Jag far for mig att jag ar ensammast pa jordens yta och att ingen alskar mig langre. Stort lojligt, som Baghera skulle ha sagt.

Lagom till min stora blogg comback sa har min dator lagt av, min kamera gatt sonder och jag har blivit sjuk.

Inte ok. Just saying.

Nej nu ska jag nog ga tillbaka till min sjalvomkan. Ingen alskar ju trots allt mig langre sa det ar ju inte sa konstigt.

Hjarnan ovarglanser Kroppen

2010-03-09T06:44:00.001-08:00

Ha! Det trodde ni inte va!? Jag ar tillbaka. Fullt medveten om att jag varit borta i ett par manader, men efter en somnlos natt av livsgrubblande har jag nu bland annat bestamt mig for att borja skriva igen.

Somnlos natt alltsa. Ni vet de dar natterna da hjarnans alla elektroder och vajrar, kopplade till hjartat, nerver, blodkarl och sinnen, far for sig att sla sig samman i timmar av nastan plagsamt ingaende grubblande kring saker du egentligen ALDRIG kommer att kunna bli klok pa? Jag har aven kommit underfund med att sadant har grubblande ofta handlar om handelser i datid eller i framtid. I alla fall for mig. Nar jag funderar handlar det oftast om 3 saker:

Supinum - Jag funderar pa om jag kunde handlat annorlunda och vad som da skulle blivit skillnaden.
Futurum - Jag vill kika in i framtiden och med hjalp av den lilla snabbtitten fatta mina beslut.
Varfor? - Jag vill veta allt Varfor. Fran Varfor Jorden ar rund - till Varfor jag inte vinner 10 miljoner pa lotto nar sa manga andra gor det.

Oftast nattetid ocksa? Jag tror att det ar da hjarnan tycker att den har tid? Aven om kroppen sallan overensstammer. Men i dessa fall ar kroppen bara ett verktyg och far moloked acceptera att endast spegla sig i glansen av hjarnans overlagsenhet.

Jaja. Tror jag ar ett hopplost grubbleri fall? Min hjarna kommer aven i fortsattning att valdsfora sig pa min kropps valbehovliga skonhetssomn.

Ni far dock inte oroa er nu kara vanner! Det hander inte alltfor ofta.

Men jag ar alltsa tillbaka. Har jag sagt det redan?

Det var en gang en flicka

2010-01-23T08:40:00.001-08:00

Det var en gang en tjej, vid namn Emelie, som vaknade upp en morgon precis som alla andra...

Emelie var bosatt i New York for att gora klart sina studier, och i och med att hennes pluggande drog igang dem kommande veckan, ville hon passa pa att roa sig sa mycket som mojligt innan den ansvarstagande vardagen tradde i kraft.

Efter att ha ringt nagra valvalda samtal kande hon pa sig att detta skulle bli en stralande dag! Och da menar jag inte bara rent vadermassigt. Dagen borjade med att flickan, tillsammans med sin van Laura, at brunch i solskenet. Efter det vidare mot forst en tur i Central Park, och sedan en svang in pa Naturhistoriska museumet. Detta foljdes upp av att de akte hem, vilade lite, sag pa en serie eller tva, och borjade styra infor kvallen..

Kvallen borjade med middag pa en restaurang vid namn Standard Grill, efter det vidare till en relativt nyoppnad (allt ar i princip nyoppnat i New York) club vid namn Griffin, och slutligen avrundades denna toppen dag pa Avenue. En nattklubb i meatpacking district.

Trodde hon ja.

Nagonstans har borjade alla rora sig hemmat. For flickan att ta sig fran meatpacking och hem, betyder det att hon bokstavligt talat gar forbi The Comedy Celler. Sjalvklart gick hon in en svang dar och halsade pa alla hon kande. Alla pa comedy cluben skulle vidare i nagon timme pa ett stalle alldeles runt hornet, sa flickan foljde helt enkelt med aven dit en svang.

Tillslut sa bade kropp och sjal ifran. Hon kande hur kroppen skrek inombords om hur trott hon var. Det var nu dags att bege sig hemmat annu en gang.

Val utanfar dorren insag hon dock sitt misstag. Hon hade glomt sina lgh nycklar i sin handvaska, modell storre. Den befann sig i Lauras lgh. Laura befann sig i sin tur hos en kompis i midtown.

Jag gissar att ni ser flickans problem?

Sagt och gjort. Hon tog tunnelbanan ner till Wall street dar Laura forvissor bodde, men inte befann sig. Fullt medveten om att hon skulle vara tvungen att overtala the doorman om att ge henne extra nyckeln till en lgh dar ingen befinner, som i sin tur kan leda till att han forlorar jobbet.

Efter ca en timmes overtalning, forklaring, frustrerat argumenterande och med en liten liten tar i ogat, gav han tillslut extra nyckeln till flickan.

Hon gick upp, tog av sig skorna, och somnade i soffan.

I den stenharda soffan. Hon KUNDE ha somnat en meter bort i den tomma, mjuka, nybaddae sangen, men hon valde soffan.

Idag har flickan ganska ont i ryggen. Hon kanner att hon vill skylla pa soffan, men borde nog skylla sig sjalv.

The End.

2010

2010-01-21T09:48:00.000-08:00

Hej kära vänner!

Jag ska gå direkt på sak oxh erkänna att jag så sent som i morse tänkte tanken

"Äh, jag skippar det här bloggskrivandet. När det inte finns tid att göra de kvalitetsinlägg jag önskar, så är det i alla fall inte roligt."

10 minuter senare fick jag ett e-mail från Hermés som deklarerade att jag har blivit erbjuden intershipet på deras Special Events Department. Hur ska jag nu berätta detta för alla jag känner tänkte jag? Vilken kommunikationskanal når snabbast ut till flest människor jag känner?

Svaret var mer än solklart. Genom bloggen såklart!

Jag ser detta lite som ett tecken på att jag ska fortsätta skriva ner mina små, obetydliga tankar i cyberspace även detta år.

Med andra ord. 2010. Nu kör vi. Wish me luck!

Underligt

2009-12-15T19:55:00.000-08:00

Sitter med min sista finals för i år. Känns konstigt på något vis? Jag har lite svårt att acceptera att det ska ha gått en termin redan.

Jag vet att almanackan talar sitt tydliga, övertygande, språk men jag kan inte riktigt låta bli att sätta mig lite på tvären.

Det här har helt klart varit de tre snabbaste, långsammaste månaderna i mitt liv.

Hur nu det är möjligt.

Det var som tusan!

2009-12-15T00:42:00.000-08:00

Ja då var vi här igen. Dålig uppdatering. Jag känner mig som en slarvig skolflicka som bara busar sig och gör om samma misstag hela tiden. Lovar och lovar förbättring men ingenting händer.

Men om jag får vara lite ärlig och skrytsam på samma gång så kan jag meddela att även om jag har varit en rackarunge när det kommer till bloggandet, så har jag varit en fricken mönsterelev när det kommer till irl plugget! (mamma, pappa och mormor: irl = in real life)

Det ser ut som att den här jäntan kommer graduera som top of her class, det ni!

Check!

2009-12-10T02:04:00.001-08:00

Ja forresten! Jag har ju glomt att beratta. Jag kan nu addera annu tva komiker legender till min lista!

Ray Romano, check!

Damon Wayans, check!

Lika som bär?

2009-12-09T18:37:00.000-08:00

Ok. Nu har jag fått höra det här lite för många gånger för att jag ska fortsätta förneka.

Vad tycker ni?

Geena Davis?

Emelie Göransson?

Vart drar man drive in gränsen?

2009-12-09T13:52:00.000-08:00

Dunkin´ Donuts Drive In? Really America?? Hur sugen kan man egentligen bli på en donut??

Pimp my blog!

2009-12-08T16:31:00.000-08:00

Jag har försökt att julpimpa bloggen lite. Hoppas det uppskattas!

Jobb, jobb

2009-12-08T16:12:00.000-08:00

Då har man tjänat den brödrafödan jag får tjäna i detta land. Jag har barnvaktat ännu en gång.
Till den här killen.

Jag är inte så hård med bordskicket. Det blir roligare då.

Billig snickare, någon?

2009-12-06T09:53:00.000-08:00

Godmorgon, godmorgon!

Eller hu GODmorgonen egentligen är det vet jag inte. Jag är så trött, så trött. Knappt sovit en blund. Och allt är min grannes fel.

I natt när jag skulle sova så kunde jag inte det på grund av att min nya granne snarkar så förbaskat.

I morse vaknade jag av hans alarmklocka. Han hade på vibrato.

Nu tror jag bestämt att han är inne i duschen! Ska det fortsätta såhär i u-lands usa så är det lika bra att vi slår in den här pappersväggen och gör en stor tvåa istället.

Lika irriterande, men ack så mycket billigare.

I´m singing in the rain

2009-12-05T15:22:00.000-08:00

Today is the first day of snow here in New York.

Or they call it snow, I call it snain.

Tanken var att det skulle bli utgång idag men det finns helt enkelt ingen tid.
Så istället sitter jag tillsammans med min kompis Laura i hennes lägenhet och pluggar...

...om man med pluggar menar att vi kollar på roliga youtube-klipp och sjunger olika delar ur musikalen Moulin Rouge för varandra.

Hipp Hipp!

2009-12-03T09:31:00.000-08:00

Agnar en extra liten tanke at min alskade van Nellie (aka. Snellie, Gnellie och Gravidot)

For hon fyller namligen ar idag! Hipp Hurra for dig pa din da'!

Om jag hade rad sa skulle jag kopa dig det har:

Men sa lange jag inte har det sa far du noja dig med det har:

STOR KRAM vannen!

Stand-up!

2009-12-03T09:13:00.000-08:00

Som ni sakert markt vid det har laget sa har blivit en sann succer for comedy och ska ikvall, tillsammans med min kompis italienska kompis och hennes amerikanska van, ga pa Robin Williams stand-up show i Town Hall!

Yippieee!

I can't wait!

Prof. Acunto strikes again!

2009-12-02T23:34:00.000-08:00

Igår fick vi veta vad vi skulle förbereda inför provet som vi har kommande vecka i kursen Management for Sustainabilty and Corporate Responsibility. Vår lärare som gillar att gå sina egna vägar, på både gott och ont, förklarade att Buckingham Collage i England (som måste gokänna alla våra prov innan vi får våra slutgiltiga betyg, det är också därifrån vi får vårt intyg ifrån när vi tar examen) som gör proven hade tänkt att vi skulle ha ett 'multiple choice' test som går ut på att varje fråga på provet har 5 svarsalternativ där 1 är rätt och man ska kryssa i det rätta alternativet. Han tyckte att det var värdelöst och outvecklande och hade därför kastat det obligatoriska provet och gjort ett eget prov som bestod av 3 essäfrågor, där vi skulle välja 2 att besvara. Mer en hemtenta utformat prov med andra ord.

(For the record tycker jag att essäfrågetentor är det absolut bästa.)

Men en tjej i klassen var, med all rätt, lite orolig för att Buckingham skulle bli arga och tvinga oss göra multiple choice provet ändå.

- But Professor Acunto. Have you asked Buckingham if it is ok that we take another type of test?
- No I have not.

- But how can you be sure that they won´t force us to take the other test too?

- When can you ever be sure, Chiara?

- With all due respect Professor Acunto, I really do not want to do two tests if I don´t have to?

- Chiara. Listen to me. If I want to I can BUY Buckingham.

Stackars vrister

2009-12-02T12:06:00.000-08:00

Den här tjejen gick framför mig påväg till tunnelbanan. Hon kunde verklgen inte gå i högklackat.
Tyckte lite synd om henne för jag tror att hon ville vara som hennes betydligt mer fashionable friend som gick bredvid.

I mitt huvud målade jag upp en liten snyftar historia om hur hon var mobbad av hennes vän och hur hon kämpade för att passa in. Väldigt sorgligt.

Jag visade de här bilderna för en tjejkompis på skolan:

- Look at this girl. You should have seen her, she reeeeally could not walk in high heels. It was hard to get a good picture of it though...

- But you can´t record with your camera?

- Eh, yes.

You´ve got mail

2009-12-01T21:06:00.000-08:00

Jag har fått post! Brev! Att man kan bli så fantstiskt glad för ett brev, det visste jag inte.

Tack älskade mormor och morfar för denna uppiggande överaskning i pluggvardagen.

Nu tycker jag alla andra som bryr dig om mig följer föregående exempel och pallrar sig till närmaste brevlåda med en liten skriftlig överraskning till moi.

Men bara ni som bryr er om mig alltså.

Noooo presure. Jag blir bara väldigt ledsen och besviken annars.

(utpressning är det nya svarta har jag hört)

Med andra ord har jag faktiskt fått dubbelöverraskningar idag. Är nyss hemkommen från lite barnvaktande där jag fick med mig dessa tjusiga konstverk hem.

Inte illa pinkat! sa gubben som missade elstängslet vid urinering.

Eller nej. Den där kom jag på själv.

Den är så dålig så den tänker jag inte berätta för er.

Fast det gjorde jag ju precis?

Typiskt.

Reporting for blogduty, sir!

2009-12-01T20:53:00.000-08:00

Jag har blivit tillsagt på skarpen av en av mina käraste vänner, aka skygglappen, att det är dags att börja uppdatera bloggen igen. Hon påstod till och med att jag skulle ha drabbats av den traditionella blogg-torkan. Ha! Säger jag bara! Ingen blogg-torka här inte! I den här staden behöver man inte ens göra någonting för att man ska bli inspirerad av att skriva. Det händer så mycket små saker jämt och min hjärna går ständigt i bloggformulerartankar.

Problemet sitter alltså inte i torka, det sitter i tidsbrist.

Skolan halvknäcker mig för tillfället om jag ska vara ärlig. Men bara halvt! Inte helt! Det är inte så att jag inte kommer klara det men det enda jag egentligen gör just nu är antingen pluggar eller tänker på vad jag ska skriva när jag väl pluggar. När jag väl har några timmar över så är det sista jag vill att sätta mig framför datorn ännu lite längre bara för nöjes skull.

Jag hoppas ni förstår. Men jag ska försöka bli bättre. Göra mitt bästa som det så vackert heter.

Bara 2,5 vecka kvar till jag kommer hem till Sverige förresten. Jag ser ljuset i pluggtunneln!

*Tjuut, tjuuuut!*

Sooo stoked right now!

2009-11-24T01:04:00.000-08:00

Kom precis hem från Comedy Celler där Dave Chapelle gjorde ett oanmält gästframträdande på 2 timmar!!

I´ll be on cloud nine if you need me!

Gnit!

I´m Back!

2009-11-22T09:19:00.000-08:00

Äntligen friskus! Som jag har längtat. Jag firade mitt tillfrisknande med en uppfriskande promenad i Central Park.

Min kompis från Övik, Martina, följde också med. Hon är här nu i lite drygt en månad på praktik.

Vi såg som vanligt tusen ekorrar. Just den här var väldigt sugen på att posa. Han gav oss i alla fall fyra-fem riktigt bra varianter. Den här kallar jag "the super squirle"

Och Mankan, här har du den stiliga maken till fågeln jag visade innan! Fantastiska färger. Ser så exotisk ut. Vad kan det vara för något?

Vi mötte ett par som är ett av få där man faktiskt önska att dem hade vaknat upp på morgonen och sagt

"-Vad ska du ha på dig Älskling? Jag tänkte att vi skulle försöka matcha."

But Clearly they didn´t.

Såpbubblemannen som nästan alltid står vid fontänen i Central Park.

Väldigt bra dag att börja att vara frisk på måste jag säga.

Oink, oink?

2009-11-17T17:13:00.000-08:00

Hej kära vänner!

Om ni underar varför det uppdateras dåligt för tillfället så beror det på att jag har blivit sjuk. Jag snackar inte om Silvstedt-sydromet eller inte-kunna-plugga sjukan utan jag menar en vanlig hederlig influesna. Feber, värk, svårt att behålla mat, yrsel, ont i halsen. The regular stuff.

But don´t you worry, jag har inte börjat säga "nöff, nöff" istället för "hej, hej" och jag känner ingen större lust att gå ut och rulla mig i lerpölar, så jag är ganska säker på att det är vanlig influensa vi snackar om.

Nu ska jag ta mig min femtioelfte tuplur för dagen.

Hej på er!

(Hörde förresten att Foppa, Näslund och någon annan snubbe från Colorado skrivit på för MoDo. Wo-hoo!! Heja MoDo!!)

Smittad, igen.

2009-11-14T14:20:00.000-08:00

Hur kan allting, vad som helst, vara mer intressant än att plugga när man egentligen inte borde göra någonting annat??? Jag förstår inte det! Hur svårt kan det vara?!

Det enda jag egentligen borde göra just nu är att skriva två midterm papers men helt plötsligt blir allt annat tusen gånger mer intressant. -Städa? -Javisst! -Diska? -Varför inte!

Jag kom precis på mig själv med att sitta och noppra benen. Med pincette! Vilken människa gör det?! Jag hann dessutom noppra halva vänster benet innan jag insåg hur långt jag faktiskt hade dragit min ovilja att inte vilja ta tag i pluggandet.

Finns det någon medicin mot sånt här? Pencilin kanske? Eller är det ett virus? Ja jag vet då inte svaret. Det enda jag vet är att jag är smittad. Big Time.

Smittad

2009-11-12T17:40:00.001-08:00

Jag känner efter mitt förra inlägg att det kanske är dags att berätta det nu.

Det är sorgligt att säga det men jag tror att jag har drabbats av en sjukdom. Den kallas för Silverstedt-syndromet och smittar ofta just Svenskar som rör sig mycket inom USAs gränser.

Från och med nu kommer ni med största sannorlikhet se mitt tal, och min skrift, beblanda sig med slumpvist utvalda ord och fraser på engelska. Det följer ingen logik eller korrekt grammatisk mönster. Det finns heller ingenting att göra åt detta. Det enda jag kan göra är att vänta tills jag är tillbaka i Sverige igen och då kanske, förhoppningsvis, får jag tillbaka mina kunskaper rörande det svenska språket, men antagligen först efter ett eller två år...

Men jag kan inte ge några löften! Jag kan däremot lova att min hårfärg och mina bröst inte kommer att följa i Silverstedt-syndromets fotspår. Och det är väl alltid en liten tröst?

"-Alltså det är svårt att inte bli helt crazy i den här environment!"

"Think about it, think, think about it..."

2009-11-11T21:50:00.000-08:00

Man vill bli älskad.
I brist därpå beundrad.
I brist därpå fruktad.
I brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ge människor någon slags känsla. Själen ryser inför tomrummet och vill ha kontakt till vad pris som helst.
- Hjalmar Söderberg ur "Doktor Glas"

Niklas har påpekat detta några gånger under tiden vi har känt varandra. Jag har inte lagt så mycket tankekraft bakom tidigare. Man måste på något sätt vara i rätt stämning för att vilja förstå den exakta innebörden. I alla fall jag måste knyta samman det med något eller någon i min omgivning för att hänga med på vad det handlar om.

Jag gjorde det idag. Det är förbaskat sant det han säger. Den där Hjalmar verkar vara en clever man. Jag önska nästan att vi var kompisar. Tror att jag skulle lära mig mycket. Speciellt om han spottar ur sig sådana fraser titt som tätt?

Men nu är vi inte kompisar. Man kan med andra ord säga att jag aldrig kommer älska honom som vän, bara beundra honom som författare.

Det räcker gott för mig.

Nu ska jag krypa till kojs. Har varit på bio ikväll och sett "The Box" med Cameron Diaz. Den var helt ok. Kanske till och med bra? Har inte bestmt mig än. Grejen är att halvägs in i filmen tyckte jag att det var det töntigaste jag sett på länge men när den var slut så tyckte jag ändå att den var ok. Den var tänkvärd.

What´s up med mig och tänkvärda saker numera?

Bajskorv??

2009-11-10T18:16:00.000-08:00

En konversation på facebook mellan mig och två vänner...

Emelie: Så du är kapitalist Christian?

Christian: Om frågan är huruvida jag har mycket kapital så är svaret nej, din lilla golddigger.

Om frågan istället är huruvida jag tror & anser att ekonomi fungerar bäst i ett system där man tillåter privat ägande, fritt företagande, spontant samarbete, främjar innovationer samt låter människor fatta självständiga beslut om sina egna liv, så är svaret ett rungande JA. (Jag har dessutom historien o teorin på min sida.) Är inte du det?

BTW, coolt att du är stationerad i NYC numera. Följer så smått din blogg därifrån & det verkar vara skitroligt. Plus size-modell kanske är något du borde satsa på...

Emelie: Jag frågar inte för att jag letar efter en välbärgad make, jag fråga för att jag ska skriva ett midterm på ämnet. Kapitalismens pros and cons. Jag är inte kapitalist. Jag är nog inte fullfjädrad socialist heller, men till större del i alla fall. Och om jag började luta mot kapitalismen innan jag flyttade hit så har flytten gjort att jag fallit tillbaka mot socialism.
USA är ett väldigt ofungernade land.

Kul att du läser bloggen! Men någon plus model karriär kommer inte inträffa så länge jag har någonting att säga till om. Och det tror jag bestämt att jag har?

Christian: Självklart har du det. Jag är ju som sagt för att personer själva skall få bestämma över sina liv, liberal som jag är. Det vill dock inte socialister, de vill bestämma över andras liv. (I Sverige kan man ju bara titta på vänsterns krav på allehanda kvoteringar, främst kravet på individualiseringen av föräldraförsäkringen, som konkreta exempel där vänstern vill kringskära folks rätt till självbestämmande. Sexköpslagen o narkotikapolitiken är andra tydliga exempel)

Vad gäller kapitalismens för- o nackdelar har jag aldrig stött på en enda nackdel som är sämre än alternativet. Detta kan man lätt lära sig om man läser ens den mest rudimentära nationalekonomin. Kapitalismen (o liberala institutioner o regelverk) är vad som skapat precis allt välstånd i världen sedan 1700-talet (eg tidigare än så - Hollands framfart på 1500-1600-talet var ett resultat av i grunden liberala värderingar o lagar).

Dock tror jag faktiskt inte att du är renodlad socialist, iaf inte från vad jag uppfattat tidigare av dina politiska övertygelser. Snarare socialliberal (socialdemokrat).

Henrik: Forza Christian. En tillägg - Socialismen bygger lite på ett rättviseperspektiv som är grymt skevt. Hur är det rättvist att människor som är lata, omoraliska och som inte bidrar ett dugg till samhällets utveckling ändå ska få en ansenlig del av kakan? Det rättvisa här- enligt min mening- är att inte ge dem ett öre och låta dem stå sitt kast. Bidrar man inte till grupparbeten så får man ta skit. Samhället är ett sorts grupparbete - Arbeta eller ta skiten. Men så tycker ju inte sossarna.

Christian: Socialismen bygger absolut på en skev uppfattning om rättvisa. Marx' arbetsvärdeteori tex är ju en etisk o ekonomisk teori som är helt uppåt väggarna (det lär man sig också av den mest grundläggande kunskapen i nat. ek. där marginalnyttoteorin kullkastade Marx redan under hans egen livstid). Hela socialisternas rättviseuppfattning grundar sig på att de anser att all ojämlikhet är orättvis, vilket inte går att motivera el motverka ens på ett teoretisk plan, än mindre i praktiken (se alla försök i världshistorien).

Däremot kan jag tycka att du eventuellt går lite långt; samhället finns för att vi skall finna styrka i antal. Därav följer att även de svaga skall ha möjlighet att leva ett någorlunda drägligt liv inom ett samh. Dock innebär inte detta att vissa skall kunna ligga på sofflocket o komma undan med det. Jag anser att ett civiliserat samh. skall innehålla någon form av välfärd. Vad detta innebär i praktiken är skatter för att finansiera infrastruktur, sjukvård, utbildning, rättsväsende, omsorg, politisk styrning (detta gynnar alla, inte bara de svaga). Dessutom skulle jag vilja se en obligatorisk a-kassa (alltså att alla måste betala in för att få några pengar vid en uppsägning) för att komma undan free rider-problem. Därmed inte sagt att det inte skall finnas privata alternativ till i stort sett allt detta (privat infrastruktur o rättsväsende etc fungerar nog inte).

Vidare har, som sagt, historien visat att det bästa sättet att skapa välstånd för alla är kapitalism och liberala institutioner. Vissa kommer få det sämre än ngn annan, men det är bättre än att alla har det dåligt.

Emelie: Jag hör vad ni säger. Jag håller med om mycket men inte allt. Henrik dina åsikter i ämnet är aningen för radikala för min Svenska skalle. Tycker att kapitalismens sätt att tänka på är bra på många sät men det är för många små brister i denna -ism för att jag ska våga luta mig helt mot den. Konsekvenserna av Kapitalism känns så mycket större än konsekvenserna i t ex social/liberalismen.
Jag ser hellre en konsekvens där de rika blir lite fattigare än en konsekvens där de fattigaste får ta största smällen.
Jag håller med om att socialdemokraternas stadgar kring exempelvis eget företagande, a-kassa och socialbidrag är uppåt väggarna, men i mina ögon stöttar kapitalismen bara de starka, intelligenta och välbergade i samhället. Vad händer med dem som kanske inte har samma forutsättningar som du och jag? Jag pratar inte om dem som inte tar tag i sina liv bara for att de inte orkar. Jag talar om de människor som får kämpa väldigt mycket extra för att komma dit vi tre kan ta oss med förbundna ögon.
Skulle jag bara tänka utifrån min egen synvinkel och mina egna förutsättningar sa vill jag vara så fräck och osvensk att påstå att kapitalismen skulle främja mig mer än alternativet. Men jag backar hellre ett steg eller två på penga stegen för att alla ska få någorlunda samma förutättningar.
Tänker jag fel?

Har ni andra några åsikter i ämnet? Dela gärna mer er! Det här är del av min research till uppsatsen jag måste skriva i skolan.

(ps. Om ni undrar varför inlägget heter "Bajskorv??" så är det för att jag aldrig skulle fått någon intresserad av att läsa det om jag skrivit "Politisk debatt" eller "Kapitalismens pros and cons", och påsta nu inget annat. I know you guys. ds.)

Tacksamhet.

2009-11-08T21:58:00.000-08:00

Vad är det som gör att man berörs mer av vissa människor och inte lika mycket av andra?

Tidigare ikväll var jag på väg till biografen. Jag fick ingen med mig denna gång så jag gick på bio ensam. Jag gick, som så många gånger förr, jag lyssnade på min iPod, tittade på människorna runt omkring mig.

Som så många gånger förr passerade jag även många hemlösa människor som gjorde sig redo för att sova. I en storstad ser du väldigt många hemlösa. Du blir avtrubbad. Det är precis som att höra om krig på nyheterna. För att klara av att fortsätta promenera din väg genom livet så suger du inte åt dig av informationen som ständigt kastas åt ditt håll. Du har ett filter som väljer vad som ska beröra dig mer och vad som ska beröra dig mindre.

Men mitt filter togs av någon anledning bort för en man lite längre ner på gatan. Jag gick ganska långsamt och jag såg honom redan på långt håll. Utseendemässigt var han inte mer annorlunda än någonannan du ser på gatan. Han var i färd med att böka till täcket så att det låg perfekt fördelat över varmluftutsläppet i gatan och hans egna ben. Lite luft var tvunget att sippra ut, för att inte överhetta, men den mesta luften ville han ju såklart återvinna i täckesbubblan så att det kunde värma honom hela natten.

Någonting med den mannen berörde mig något så väldigt. Jag vet inte vad. Kanske var det sinnesstämningen jag var i just vid det tillfället? Kanske var det musiken som strömmade från min iPod? Kanske var det att han inte, som många andra, verkade ha tagit till flaskan som enda lösning? Kankse var det bara uttrycket i hans ansikte? Kan det ha varit en blandning?? Ja jag vet ärligt talat inte.

Han verkade missnöjd, men accepterande. Irriterad fast samtidigt tillfreds.

Som om han accepterat ett liv som hemlös. Hur gör man det? Jag vet inte om jag skulle klarat av att acceptera det faktum att samhället svikit och jag hamnat på gatan som resultat? Jag vet inte om jag hade klarat av att göra det bästa av den situationen?

Det kommer jag nog aldrig få veta heller. Jag har för många fantastiska människor i mitt liv som aldrig skulle tillåta det.

Hmm...något jag faktiskt vet är a alla fall att jag fick väldigt dåligt samvete för att jag tidigare idag gick och beklagade mig för att jag inte tyckte att jag hade råd att unna mig den där sjalen jag så gärna ville ha. Och för att jag just då höll en kopp Starbuckskaffe i handen som jag vet kostar way more än vad det faktiskt är värt.

Konstigt hur vissa saker får en att fundera? Missuppfatta mig inte nu bara, jag kommer inte gå runt och gräma mig för den hemlösa mannen dag ut och dag in, det skulle jag inte klara av. Det finns antagligen en anledning till att det där filtret finns. Men däremot tänker jag vara lite mer tacksam för det jag har. För dem förutsänningar jag har fått i mitt liv. Det tycker jag alla ska vara lite mer. Tacksamma alltså.

Det här var förresten låten jag lyssnade på:

http://www.youtube.com/watch?v=s4_4abCWw-w

Försvar

2009-11-05T23:18:00.001-08:00

För att försvara mitt förra inlägg en aning så vill jag visa er en bild på mitt kök. Vilket kök tycker ni ser mest inspirerande att laga mat i? Mitt eller Lauras?

I mitt kök kan jag inte ens stå framför spisen och öppna ungsluckan samtidigt?

Vid närmare eftertanke kan jag nog knappt Stå i köket och Laga Mat samtidigt?? Någon köksfläkt har jag inte heller sett röken av så Om jag någongång skulle Få För mig att laga mat så skulle jag, inklusive alla kläder i hela lägenheten, stinka matos.

There. I rest my case.

Laura

2009-11-05T22:11:00.000-08:00

Jag kan gladeligen meddela familj och vänner att jag hittat ännu en ny vän. Laura. Hon är inte bara en god vän utan även min alldeles egna husfru. Hon är ansvarig för att jag fått i mig hela TVÅ hemlagade mål mat denna vecka. Rekord!

Hon har dessutom både tvättmaskin och torktumlare i sin lägenhet så jag inte bara äter där, jag tvättar även min tvätt hos henne.

Jag har det oförskämt bra alltså.

Här har ni henne. Detta var i Måndags när hon lagande Fajita Burritos.

Och ikväll när hon lagade Pasta pesto med någon smaskig salsa med tillhörande kyckling.

Observationer

2009-11-04T17:08:00.000-08:00

Vad är det man brukar säga om det där med att överkompensera??

Skönt att se ett land som har förstått det här med duvor!

En familj till låns

2009-11-03T21:13:00.002-08:00

Magnifique! Det är allt jag har att säga om min dag. Har haft det hel mysigt rakt igenom. Jag kom precis hem från biosalongen (blir mycket bio här i staterna) där vi såg "How to seduce a difficult woman". Helt ok film. Ganska rolig, men ingen toppen rulle kanske.

Den får 3 av 7 gula taxibilar.

Höjdpunkten på dagen var definitivt när min söta vän, och föredetta kollega, Åsa lånade ut sin familj till mig för en dag. Jag har fått träffa en mamma en pappa en morbror, en kusin 1, en kusin 2 och två bedårande kusinbarn. Jag har till och med fått träffa en kusin-mans-mamma. Alltså kusin-svärmor! Vissa har det bra va?!

Skämt åsido. Jag har haft jätte trevligt. Jag har dessutom fått se Brooklyn lite närmare, vilket jag inte hade hunnit förut. Så. Tusen tack för det.

Stjärnfotografen i högsta hugg

Brooklyn Bridge

Manhattan Bridge

Om JAG känner mig liten i New York, undra hur Ralphie känner sig?

Kusin 1, kusin 2, Världens bästa Åsa och Monica

Nån brud som stod i vägen när vi försökte fotografera Manhattans Skyline...

Hos Nettan som bor i en STOR, FIN lägenhet Brooklyn Hights

Master bedroom

Monica, söt som en docka. Gissa vilken som är hennes favoritfärg?

Och Vädret. Behöver jag säga mer? Jag tror inte.

Tänk på hur du uttrycker dig

2009-11-03T21:13:00.001-08:00

http://www.hejaabbe.com/2009/11/ett-halvar-till.html

Välkommen!

2009-11-02T09:49:00.000-08:00

Det har kommit till min vetskap att jag har en ny läsare av bloggen! Trevligt! Jag råkar även veta att han har ett gediget ornitoligintresse och tänkte därför höra om han kanske kan säga mig vad det här är för en fin fågel? Den satt på min balkong i morse och kvittrade.

Den hade en röd tuppkam och var inte större än en Domherre ungefär. Vad säger du Mankan? Har du något förslag?

"You had me at Hello...ween!"...

2009-11-02T08:29:00.000-08:00

...ett litet förslag till alla singlar på dagen-efter sms! Jag snodde det precis från en kompis facebookstatus. Hall tillgodo!

Nu har jag bloggat dåligt igen...jag vet. Men det är faktiskt en bra grej! Det betyder att jag har så mycket roligt för mig att jag helt enkelt inte finner någon tid att sitta framför datorn på helgerna.
That's a good thing right??

I torsdags så var jag på en galleri invigning i West Village. Gratis vin och vackra tavlor och foton.

Kan det bli bättre?

Jag kände mig i alla fall OERHÖRT kulturell vilket var ett angenämnt inslag i vardagen.

Här är Stefano och Chiara. Båda går i en av mina klasser men det är Chiara som jobbar på det Galleri som invigdes.

En av väldgit många tavlor.

Det var 25 olika konstnärer som ställde ut. Ungefär hälften var foton och hälften oljemålningar. Det var även en konstnär som målade i plåt. Väldigt fint men svårt att få en bra bild på.

I fredags bjöd samma Chiara in till inflyttningsfest i hennes lägenhet. Fantastiskt rolig kväll. Här är några andra från klassen också.
Dessa två kalaspinglor har jag umgåts extra mycket med! Fiorella från Italien och Caren från Tyskland.

Det har ju även varit Halloween i helgen.

Amerikanarna är verkligen helgalna denna högtid! Gatorna fullkommligt kryllade med människor och alla, då menar jag ALLA är utklädda. Den ena värre än den andra.

Jag hade en sista minuten kostym på temat Angle of Death eller liknande.

Jag hade i min mening för små vingar för att man verkligen skulle förstå temat. Tycker själv att jag mest såg ut som en alldeles för lättsminkad svartrockare med kontigt tyg bak på ryggen.

But hey.

Som grädde på pumpkinmoset så glömde jag kameran hemma denna självklara paparazzi kväll (!?!)

Eller förlåt. Jag tog med mig kamerna men lämde både batteriet och minneskortet hemma. Very smoooth. Jag som annars inte missar ett tillfälle att fotografera alla irriterade till döds.

Bilden ovan var bara en bild min roomie tog innan jag gick. Jaja. Ska se om jag kan få låna till mig lite bilder från någon i klassen. Återkommer i så fall!

Motsägelsefullt...

2009-10-30T12:34:00.000-07:00

Är det inte konstigt?

Att en man som predikar om vikten av att ha sitt företag fyllt med flexibla, lyhörda och anpassningsbara anställda.

Anställda som inte bara ser till sitt eget bästa utan även till företagets bästa.

Är inte det konstigt att samma man stolterar med att vara den person som sett till att den annars obligatoriska utvärderingen av läraren i slutet av varje kurs, har strykits? Tagits bort. Vi får helt enkelt inte längre ha åsikter om hur vår uppfattning är beträffande läraren och dennes utlärningsmetoder?

DET tycker jag är konstigt.

Davidina 2009 Kick Ass!

2009-10-28T21:28:00.000-07:00

Jag slapp skriva om historien.

David vann även denna gång över Goliat.

Det känns förbaskat skönt om jag ska vara ärlig.

New York, I love you.

2009-10-28T13:20:00.000-07:00

Nu har Niklas lämnat New York. Det är lite utav en glädjedödare faktiskt. Även om man kanske inte kan tro det så är New York verkligen en par stad i min mening. Det är väldigt romantiskt här. Romantiskt på ett coolt sätt. Inte romantiskt som Paris med kullerstensgator, baskerbärande människor och ljuvmusik spelandes i varje gathörn, utan mer bara coolt.

Jag kan inte beskriva det med något bättre ord faktiskt.
Kan bero på ett bristfälligt ordförråd, vad vet jag, men det är så jag känner.

Romantiskt men coolt. Get it?

Ett mästerverk signerat, Niklas Fehrm.

Dagen då vi först tänkt att åka till Woodburry Common Outlet i New Jersey så missade vi bussen. Och missade vi den även denna dag.
Jag skyller på Niklas tidsoptimism.

Men det gjorde faktiskt inte så mycket för vi gick på bio i ruskvädret istället och såg "New York, I love you"
Faktiskt en väldigt bra film. Kanske mer en tjejfilm dock?
Den var i alla fall tänkvärd. Varje film som är tänkvärd är också sevärd i min mening.

Sen var vi dessvärre tvungna att gå hem i monsunregnet pga att det var mer än omöjligt att få tag på taxi. Både jag och Niklas såg ut som att vi precis klivit ur duschen med kläderna på efter det.

Jag var absolut less men tyckte att det var mest komiskt.
Niklas var arg och visade det med hela sitt kropp- och talsprak, men det gick över så fort han fick komma in och torka till sig lite.

Kontigt det där. När det är synd om killar så är det så väääldigt synd om killar? Varför då??

Tredje gångengillt! Vi tog oss tillslut till outleten! Yippie!

Nicke spelade fotbollsspel på sin älskade iPhone på vägen dit. Det var inte lika kul.

"Men bara EN period till??"

Suddig bild inne pa American Apperel.

Vi jämförde mexikansk snabbmat.

Desert Wood vs. Taco Bar

Taco Bar vann en överlägsen seger. Heja Sverige! (Inte för att Taco Bar är svenskt men. Ja. Äh. Ni vet vad jag menar.)

På vägen hem tog jag kort på många trötta asiater. Den här kallar jag 'Trött asiat i bil'

Den här kallar jag 'Trött asiat i buss'

Vilka mästerverk va?!

Sen åt vi mat på en Fantastiskt restaurang vid namn Nobu.

Jag åt den godaste maten jag någonsin ätit.
(Förutom mormors köttbullar förstås)

Gudabenådat fisk

Choklad Suffle! Do I need to say more??

Så med andra ord sa tycker jag att det år god tid for Niklas att pallra sig tillbaka till staterna!

Och med god tid menar jag Igår.

Men nu är det ju redan idag och jag ser inte till honom någonstans?

Typiskt.

David är sjukt less på detta nu...

2009-10-27T14:12:00.000-07:00

Min skola försökte muta mig med en iPod touch idag.

När jag frågade om dem på fullaste allvar var seriösa med det förslaget, så blev dem tyst.

Nu ska jag träffa VD:n.

Antagligen i morgon.

Skadad i ögat?

2009-10-26T17:40:00.000-07:00

Ni vet när man får ett sånt där flyt i sin engelska? Man hör sig själv säga ord som man inte ens trodde att man kunde, men man kan dem egentligen, för dem orden hör på något sätt undermedvetet ihop med det man försöker förklara?

Förstår ni?

Så kände jag på styrelsemötet idag. Det var egentligen inte ens meningen att jag skulle vara där men det slutade med att det var jag som pratade ungefär 85% av tiden. Dem andra lyssnade. Det var en skön känsla.

Jag känner att jag gjort det jag kunnat, for now.

Nu hänger det på dem.

Kommer dem lösa det som jag vill eller tar jag tillbaka mina pengar och åker hem?

Jag vet inte.

Goliat är i alla fall lite skadad. Typ i ögat. Vi kan säga att Goliat just nu använder väldigt, väldigt starka glasögon på grund av David.

David får lite hjälp ändå

2009-10-26T11:21:00.000-07:00

"Vilken härlig dag, hm hm hm hmmm, man blir härligt glad hm hm hm hmmm...!"

Jag tror att det där är en gammal låt, men jag är inte säker.

Solen skiner i alla fall som oftast i Äpplet. Vi har ätit frukost på ett cafe runt hörnet och gått lite i affärer innan jag ska till skolan för lektion.

Nicke smörade in sig hos killen som gjorde kaffet så medans jag fick ett sketet vanligt löv på min cappuccino så fick han en smile gubbe. Hrm. Han ska alltid vara värst.

Och medan jag slavar på i skolan så tror jag att Niklas ska läsa en bok i solen någonstans. Den heter nått i stil med "Från nöjd kund till hängivet fan". Vet inte om han möjligtvis har Hollywood hybris och en stark önskan att bli avgudad? Men vi får se helt enkelt.

(Säg inget till Niklas, men jag tror att jag lyckats övertala honom att manikyr är det nya svarta och fått iväg honom på en välbehövlig manikyr idag (?!) moahaha, kvinnans list övervinner allt levandes förstånd.)

Nu är jag påväg till skolan.

Efter skolan har skolans elevrepresentant, Caren, bett mig att följa med som stöd på skolans styrelsemöte.

Vi får se vad dem har att säga.

Bring it on Goliat, säger jag.

Voff! Voff!

2009-10-26T11:02:00.000-07:00

Det här är inte schysst marknadsföring.

Den är inte schysst, men den är banne mig effektiv!

Hade jag haft 15000 kr över på kontot så hade jag kommit hem med en liten fluffig kompis.

No doubt about it.

Mera bilder

2009-10-24T17:57:00.000-07:00

Vi har förstås hunnit med lite mer under de här två dagarna. Här är några kompliterande bilder...

Vi har åkt upp i Rockefeller Center. Andra gången för mig, första gången för Niklas. Men det är så fint däruppe så det gör mig inte det minsta.

Åkt tunndelbana.

Vi år middag på Spice Market i Meatpacking. Jätte fin restaurang med god mat och påkostad inredning. Däremot, om jag får säga min mening, så tyckte jag lite sund om servitriserna. Detta var arbetsklädern. Går inte tt ha någon bh här inte! Hoppas ingen av dem hade alltför stora behag. Det kanske är ett av kriterierna på antsällningsintervjun? "-Ja jag ser att u har gedigen serveringserfarenhet, men hur är det med bhstorleken?"

Två kompisar till Sofia och Kalle hängde med på middagen också.

Kalle var väldigt hungrig när vi slog oss ner vi bordet. Så hungrig att det ser ut som om han funderar på att äta upp Sofia?

Efter det gick vi, såklart, på Comedy Celler! Jaaa! Min favortit! Har verkligen blivit min grej det här med comedy shows. Jag tycker att det är så roligt!

Alabalma och Finch

2009-10-24T08:08:00.000-07:00

Niklas vill flytta hit. Ungefär 10 sekunder efter att han hade tagit sina första stapplande New York steg utanför dörren, för att gå och köpa lite thaimat, så hade han bestämt sig. Här skulle han verkligen kunna tänka sig att bo.

Jag blir nästan lite stolt faktiskt. Konstigt va? Jag har bott här i knappt en månad, ändå känner jag mig stolt när någon berömmer "min nya stad"? Som om jag kan ta åt mig creden för New Yorks greatness?? Jag måste ju fått hybris sedan jag flyttade hit inser jag precis. Det kan inte vara helt normalt.

Anywho.

Jag har inte tid att skriva så mycket för vi ska iväg på en outlet i New Jersey snart och jag vill inte missa bussen (igen). Men lite bilder kan jag i alla fall bistå med!

Här har icke precis landat. Vi åt otroligt god thaimat på mitt nya vardagsfavorit ställe, Spice.

Sen när vi satt på Starbucks och drack en kaffe kom den här killen vandrade förbi med sin katt på huvudet. Konstiga är att efter en knapp månad i New York så reagerar jag inte ens på sånt här längre.

Vi käkade tapas på ett katastrofdåligt ställe i East Village som heter "Yucca". Niklas var dessutom ganska jetlagad stackarn.

Det enda som faktiskt var gott på menyn var musselsoppan.

Vad blev det till frukost? American pancakes of course!

Sen vandrade vi runt i NBA mansion. Till och med jag tyckte att det var ganska roligt faktiskt.

Han är en lång kille den där Yao Ming.

Niklas shoppadeloss på Abercrombie&Fitch. Eller Alabalma och Finch som jag brukar säga. Hur sjutton ska man komma ihåg ett så där besvärligt namn? Seriöst.

Vi tittade på folk som antingen stylade eller gjorde bort sig på isrinken framför Rockefeller Center.

Och efter två dagar i New York hittar Niklas "Kartletaren" Fehrm bättre än mig i denna bamse stad.

Det känns så där.

Men jag kan hantera det.

Nu måste jag verklgen rusa. Men jag återkommer!

Goodiisss

2009-10-22T06:36:00.000-07:00

Äntligen är han här! Nicke Picke Pubi har anlänt!

Idag ska vi göra stan efter bästa förmåga och eventuellt hinna med ett litet träningspass också. Jag måste tyvärr klämma in en liten lektion här på eftermiddagen men det gör iofs mindre då Niklas iaf måste jobba.

Jag bad honom förövrigt att ta med sig lite smågodis till mig.

Det här är vad jag fick:

Antingen är han bara väldigt väldigt snäll och generös eller så vill han att jag ska gå upp några kilon?

I vilket fall som helst, Tack så väldigt mycket!

Mm-m

2009-10-20T21:19:00.000-07:00

Ensam på bio. Det har jag precis varit. Ängeln är i Spanien och myser på i 28 gradig värme.

Förut var nog det mest ensamma jag kunde tänka mig att göra, eller rättare sagt inte göra, för att det skulle vara så deppigt. Men jag har ändrat uppfattning! Riktigt mysigt var det faktiskt. Ingen som ska dricka ur min dricka, sno mitt armstöd eller "bara ta ett m&m:s till, sen är det bra". Yeah right. Mina m&m äts alltid upp. Ingen vill ha dem, men alla vill äta dem. Konstigt godis.

Drickan jag dricker på bilden är förövrigt en Small variant. Bara i Amerikat är den minsta drickan lika stor som mitt huvud. Nu råkar jag ha ett pigmèhuvud i och för sig, men ni förstår säkert vad jag menar.

(Känns extremt motsägelsefullt att sitta med en dricka i handen efter mitt föregående inlägg, men jag kan informera dem som är intresserade om att det är kolsyratvatten i min mugg. Mitt minne må vara dåligt, men inte så kort.)

Jag är inte ensam länge till dock! I morgon kommer nämligen Niklas. Eller: "Nicke Picke Pubi" som en viss treåring brukar säga. Hurvida Picke ska rimma med Pubi, det vet bara han. Det är bortom mitt förstånd, men Hugo har garanterat en logisk förklaring om jag skulle fråga. Han brukar ha svar på tal.

Och har han inte det kör han oftast ett klassiskt "Mm-m" i brist på annat. Fungerar alltid.

Jag får hur som helst storfrämmat i morgon! Vissa har det bra.

En Cola någon?

2009-10-20T13:13:00.000-07:00

Jag stod med en läsk i handen när jag läste den här affischen på tunnelbanan.

Jag slängde den läsken ganska snabbt.

Kosumentföreningen Väst.

2009-10-20T08:11:00.000-07:00

Det var kanske det tråkigtaste mailet jag någonsin vaknat upp till.

"Månadsmail från Konsumentföreningen Väst"

Jo jag tackar.

Så med dem orden får ni nu min adress här i Äpplet. Till alla er som bara har väntat på att få skicka en "Välkommen till new York"- eller "Dra åt h-vete du är i New York och inte jag" present.

Allt är välkommet!

Emelie Goransson
224 East 10th street, apt 9
New York, NY, 10003

Nu ska jag träna och sen ut i det underbara vädret!

Så här ser du ut utanför mitt lilla fönster just nu. Betydligt trevligare att vakna upp till detta väder än regn och kastvindar vilket det har varit nu i tre dagar.

Födelsedagskalas!

2009-10-18T19:53:00.000-07:00

Här sitter jag, snopen och lite besviken. Kom precis hem från bion där jag hade tänkt att se "Where the wild things are", men alla kvällsvisningar var tyvärr slutsålda. Typiskt!
Så nu sitter jag här som fån med min läsk och mina nötter som jag smart hade tänkt till och köpt innan jag kom till bion, för att det är så mycket billigare.

Mitt smarta och välplanerade, blev helt plötsligt osmart och onödigt? Så det kan bli?

Jaja.

Igår hade vi i alla fall en himla trevlig kväll! Min nyfunna vän Sofia fyllde år så vi firade henne med middag och efterföljande utgång i New Yorks natten. Vi åt på ett ställe som heter Double Crown, där Sofias kille jobbar och han var även vår servitör för kvällen. Sedan vidare till en nyöppnad nattklubb som heter Rendez-vous, och avslutade till sist kvällen på ett klassiskt amerikanskt 24 hour Diner som dessutom var mer eller mindre som en nattklubb det med, med blinkande lampor och hög musik.

En komplett kväll om du frågar mig!

Hemma hos mig och Ängeln innan på lite fördrinkande och tilltugg

På Double Crown

Jag provade mitt livs första ostron

Vår eminenta servitör, Kalle

Ängeln med en jordgubbsmilkshake i högsta hugg.

Såhär bra musik spelade dem. Det blev mer fokus på dans än på mat om jag ska vara ärlig.

Jag ger den här helgen 6 gula taxibilar av 7 möjliga! Den tappar en taxibil på grund av den slutsålda bion och det dåliga vädret.

Besviken

2009-10-18T13:43:00.000-07:00

Ängeln blev besviken på mig idag. Hon blev besviken för att hon inte tycker att jag uppskattar Marc Jacobs vattenflaskor. Hon tycker att när dem inte kostar mer än en Nike vattenflaska, och jag behöver en vattenflaska, så borde jag inte av ren princip inte köpa Marc Jacobs.

Jag förstår vad hon menar. Hon har rätt. På den outleten var Marc Jacobs flaskorna minst lika billiga som flaskorna på Nike.

Det hon inte förstår är att jag snarare kommer att ta en av våra gamla Cola pet flaskor och använda som dryckesförvaring när jag går till gymet.

Vi är ganska olika på många sätt. Men jag tycker om henne ändå.

Allvarligt talat

2009-10-17T10:22:00.000-07:00

Om jag ska vara lite allvarlig för en stund. Jag brukar sällan vara det. Inte lika kul att vara allvarlig som oallvarlig (ja, jag är från norrland).

Jag är just nu i lite utav en konflikt med min skola angående min utbildning. Jag är inte riktigt nöjd med hur dem har hanterat det hela och jag har väldigt svårt att acceptera ett så pass nonchalant beteende från en instans som ändå borde ha sitt främsta fokus på studenternas utbildning, inte studenternas pengar. Tyvärr så verkar ingen av de andra studenterna orka engagera sig i det hela, vilket är tråkigt. Mina ord hade blivit mer slagkraftiga då. Vet inte om det beror på att 14000 dollar inte är lika mycket

för dem som det är för mig?

Kanske.

Jag vet inte.

Om jag ska fatta mig väldigt kort så ligger läget som följande. Jag valde 5 kurser innan jag kom hit. Det var dem 5 kurserna och inga andra kurser som gjorde mig intresserad av den här utbildningen.

När jag väl kom hit så fanns 4 av dem 5 kurserna med på schemat. Och 1 av dem 4 kurserna låg på samma tid och samma dag som 1 av min andra. I och med att inte någon av världsmakterna lyckats uppfinna kloning ännu så blir det väldigt svårt, till och med omöjligt, för mig att medverka på 2 klasser samtidigt.

Så just nu har jag enligt schemat 3 klasser/vecka. Jag måste ha 5 klasser för att få stanna i landet med mitt visum.

Ni ser mitt problem?

Om skolan fick bestämma så tycker dem att "Du kan väl ta två andra klasser bara", så kan dem bocka av mig från deras "to do" eller "to help" - list och gå vidare med sin liv. De sa t o m:

"Du kan väl ta tex Engelska? Det blir en lätt kurs för dig". Lätt kurs för mig???

Tror dem på fullaste allvar att jag kommit hit för att slinka lätt, snabbt och smidigt genom skolan? Jag är för sjutton HÄR för att STUDERA!

Känns lite som David emot Goliat för tillfället, but hey. Vi vet väl alla vem som vann den kampen?

Puuh!...

2009-10-16T19:54:00.000-07:00

... I was worried there would be!

TV makes you gay

2009-10-15T13:23:00.000-07:00

Kom precis från min lektion i "Management for Sustainability and Corporate Responsebility", (längst namn vinner som vanligt) med den roligaste professorn hittills!

Kan inte påsta att jag sympatiserar med allt han säger. Men jag kan säga att han var oerhört underhallånde!

Han var jäkligt kaxig, kapitalistisk och rejält fördomsfull.

Han slängde bl.a. självsäkert ur sig:

- Non of you have ever run a company.
- Well sir I have, sa en italiens kille.
- Really. How big?
- Not That big maybe but...
- You see. Not big. Than you have Not run a company.

Sen utryckte han sig om människor som inte utnyttjar sin rösträtt:

- If you don't want to vote. Go to hell! I don't want you here!

Eller när han pratade om en man som precis blivit anhållen har i USA för att ha förskingrat pengar på ett ganska osmidigt satt:

- He STOLE it! He didn't even HIDE it! He just STOLE IT!!

Sen kom han in på ett litet remenissande sidospår och passade på att skylla homosexualitet och prostitution på media:

- Television is to blame for things like drugs, prostitution, homosexuality...

Sen avslutade han precis klassen med att säga:

- Thank you for today class. Good Work. And oh, I am not going to manage to be here next week. I have a dinner with former president Clinton. But I'll send you your assignements.

Vilken lirare va? Man håller sig vaken på de 3-4 timmar långa lektionerna när han slänger in sådana där uttalanden lite har och var iaf.

Så om jag har förstått dagens lektion rätt så ska jag;

Bli rik.
Se till att utnyttja min rösträtt.
Inte se på tv, för då kan jag bli lesbisk och börja salja min kropp för pengar.
och OM jag nu skulle få för mig att stjäla pengar så får jag åtminstonde se till att GÖMMA dem också.

Yep.

I think I got it?

Lycka till Ida!

2009-10-15T10:01:00.000-07:00

Sist, man absolut inte minst, har jag som sagt haft ett överrsakande men angenämnt besök i tre dagar av min unga, gamla kollega, Ida.

Hon var bara på genomresa och lyckades efter lite låtsastårar, blink med ögonfransarna och att spela amerianernas sympatiska och empatiska sidor, tigga till sig några extra nätter i Äpplet som kompensation.

Way to go Ida!

Vi har nog fått ut så mycket man kan få ut av New York på 2.5 dag tror jag?
Vi har bland annat:

Promenerat runt och sett: Little Italy, SoHo, West Village, Greenwish, Meatpacking, China town, Central park, Financial district, Ground Zero, Akt subway m.m

Gått runt som äkta turister med kamera och karta i högsta hugg (dock utan den vanligtvis obligatoriska turistsolhatten!)

Käkat mat på sunkiga ställen

Baställt jobbiga Starucksbeställningar

Ätit Dagobertmacka.

Tagit doggy-bag

Tagit kort med konstiga personer. Den här killen firade Columbusday.
Två dagar försent. I den har utstyrseln? Han fick tydligen med hunden på det hela också?

Central Park som sagt

Lyssnat på jazz saxofonist i parken

Vilat fötterna

...och mycket, mycket mer. Här någonstans tror jag dock var min lowpoint? Blir inte mycket lägre än såhar va? Jag skäms lite.

Om ni vill läsa lite mer så hänvisar jag till Idas egen blogg. Hon har orkat skriva lite mer om varje händelse.

http://rsfcrew.blogspot.com/

Håll tillgodo!

Le Souk

2009-10-15T09:20:00.000-07:00

I söndags gick jag på den promotionmiddag jag tackade nej till föregående helg, på Le Souk. Otroligt trevligt! Det är förvisso svårt att ha tråkigt med god mat, roligt sällskap i mysig miljö?

Bara svenskar. De flesta pluggar här, andra är bara på besök.

(och nej mamma, det är inte en haschpipa som står på bordet. Det kallas vattenpipa och består av 95% vatten och 5% tobak. Det är inte beroendeframkallande. Det är inte olagligt och det smakar jordgubb. Ok?)

Det fina värdparet som anordnade gratismaten.

Cetral Park

2009-10-15T08:56:00.000-07:00

Efter fredagens äventyr så skulle man kunna tro att jag spenderade större delen av söndagen i sängenmed ett täcke draget över huvudet?

Men icke! Jag och Ängeln tog oss en fyra timmar promenadi Central Park.

Ha! Där lurade man den baksmällan.

Det är en ganska häftig stad, New York.

MacBook Air

2009-10-15T07:13:00.001-07:00

Känns som att det var en månad sedan det var helg? Galet.

Tiden går fort i huvudet, men långsamt i verkligheten här. Svart att förklara.

I fredags mixade jag business med pleasure. FÖrst var jag och Ängeln och shoppade loss bland galgar och hyllor pa IKEA i Brooklyn.

Nu har jag iaf ett drägligt hem. En säng. Någonstans att lägga kläderna. Inte lika mycket plats föör skorna som jag kanske hade önskat. Som vanligt helt enkelt!

På IKEAbåten så fick jag även se Frihetsgudinnan.

Eller ja.

Jag fick se vad som SKULLE KUNNA VARA frihetsgudinnan. Kan inte påsta att jag varken är övertygad eller tillfredsstalld av den här bilden. Men man tager vad man haver, som någon vis gammal kvinna antagligen sagt.

På kvällen var det dags för forsta skoleventet. En välkomstmiddag där vi skulle gå igenom kommande workshops, internships och curiculums.

Vad trevligt, med middag! tänkte jag. Ack sa fel jag hade. För min skola är tydligen inte som andra skolor.

Jag skulle beskriva den som lite mer "Crazy"

Efter genomgång och välkomsttal, var det fest. Ren och skär P.A.R.T.Why? Couse I gotta!

Inte måste kanske, men nästan.

Alla festade. Lärare, professorer, sekreterare och elever. I en enda stor symbios av gratisbarer och efterfest med drinkbord på Pink Elephant. En nattklubb.

Minglet, som de kallade det, hölls pa takterassen av ett riktigt fancypants hotell med utsikt över 5th avenue (ett fancypants område).

Ja just det. Innan vi åkte vidare till efterfesten med drinkbord på nattklubben Pink Elephant så stannade vi till i sviten under takterassrummet och hade någon form av mellanfest (?) på killen, som är financiar och marknadsförare (och gay) av hela Europena School of Economics i New Yorks, hotellrum.

Har har ni rektorn på skolan som håller välkomstal och skålade i champagne.

Mitt patetiska (och turistaktiga) försök att ta en bild på utsikten fran takterassen på 57:e våningen .

Fri bar som sagt. Jag tor jag ska säga det igen. I like the sound of it. Free baar. Mmm.

Tre av mina klasskamrater. Dario är från italien och Floriella och Cara är från Spanien.

Vår DJ för kvällen.

Floriella och hon som har hand om alla studenter pa ESE.

Varje gång jag tittade pa henne under kvällen lekte jag "Gissa plastikoperationer", tyst för mig själv.

Ja just det. Här är två andra klasskamrater. Dem har fått varsin MacBook Air. Det får tydligen alla som tar en Master pa ESE.

Är jag avundsjuk?

Nått så jävulst.

Man skulle kunna säga att jag kände mig lite som ett stort frågetecken hela kvällen. Men jag var samtidigt ett väldigt tillfreds och lyckligt sådant.

Tjuvsurfning

2009-10-14T16:31:00.000-07:00

Tänkte bara visa hur U-landsUSA tvingar oss att surfa här i hushållet.

Vårt internet fungerar som sagt inte, så vi tjuvsurfar på grannens...

...på andra sidan gatan.

Ängeln, Ida och jag. Eller jag tar såklart bilden men annars sitter jag och trängs där bredvid Ida i min säng.

Pojken och Vargen

2009-10-14T14:05:00.000-07:00

Jag är fullt medveten att jag inte riktigt har hållt vad jag lovat.

Jag är fullt medveten om att jag inte ha skrivit något vettigt sen innan helgen.

Jag ber igen om ursäkt för detta.

Denna gången tänkte jag inte skylla på USA som land utan på Ida. Ida kom hit i måndags utan förvarning och har förgyllt min tillvaro här i Äpplet dem tre senaste dagarna. Så man kan verkligen säga att det var ett trevligt, oanmält gästspel hon bjöd på. Iaf för mig. För er bedtydde det mest bara att jag levererat dåliga och tråkiga inlägg.

Sorry for that.

I morgon LOVAR jag att det kommer upp lite bilder från helgen och veckan.

Känner att detta blir lite som historien om pojken och vargen?

Mycket tomma ord, tänker ni.

Men det är allt jag har att ge er för tillfället.

Här har ni mig och Ida förresten.

U S A = U-land

2009-10-12T17:55:00.000-07:00

Jag ber om ursäkt för dålig uppdatering i helgen. Jag skyller på USA som land.

Det är uppenbart att USA har misstagits för att vara ett I-land när det egentligen är ett U-land.

Och det jag vill få fram med det är att min internetuppkoppling är starkt retarderad.

För er telecom intresserade där ute så kan jag meddela att staternas "high-speed" wireless bredband är hela 3 (!) mb/sek.
Kan också meddela att det tog exakt 55 min för Verizon, som företaget heter, att skriva in vår beställning på trådlöst internet. Sen kommer det ta ytterligare 8 dagar innan de kan UNDERSÖKA, OM DET GÅR att ge oss detta bredband.

Sånt här gör mig matt. Ännu ett I-landsproblem.

Jag lägger upp lite bilder och berättar mer vad jag har haft för mig i helgen i morgon när jag kan blogga från skolan.

Fast i morgon för mig är idag för er. Jag säger ju det! T o m i TID är USA efter Sverige!??!

Only in the United States of America

2009-10-12T00:30:00.000-07:00

Vad är det här för jäkla sågspån?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5942216.ab

Oops I did it again...

2009-10-10T22:47:00.000-07:00

Det är sant.

Jag har gjort det igen.

För er som känner mig bra, eller t o m bara halvbra är jag rädd, kommer detta tyvärr inte som någon större överaskning.

Det är nästan så att jag inte riktigt vill bjuda på den här?

Det är nästan så att jag vill hålla tyst om det och aldrig yppa ett ord till någon, men det skulle jag aldrig klara av.

Skit samma.

Mina damer och herrar, vänner och bekanta.

Efter exakt 1 vecka och 1 dag i New York stad har jag lyckats med det ännu en gång.

Jag har tappat min mobil.

Unleas the hounds.

Let me hear the "I told you so".

I guess I deserve it.

Andra observationer

2009-10-08T10:42:00.000-07:00

Det ar jatte manga som gar runt i dessa skor. Hur ser dem ut!? Helt galet ju. Sakerligen valdigt ergonomiskt och sakerligen valdigt bekvama, men snalla rara. Jag trodde att vi drog gransen vid crocs?

Inte bara det att dem ser bedrovliga ut, man ser dessutom bedrovlig ut nar man gar i dem!

Som en berusad anka ungefar.

Man ar bokstavligt talat rund under fotterna helt enkelt.

Jag visste inte att Trinity Music had gone Wall Street? Good for you guys!

En mega-sized can of fett, konserveringsmedel och starkelse nagon??

Jag far lust att helt sluta ata nar jag ser sant har.

7 gula taxibilar av 7 mojliga

2009-10-08T10:08:00.000-07:00

I tisdags var jag pa det roligaste pa lange. Jag var pa Stand up. Det finns sa galet manga roliga komiker i den har staden!

Forst var vi pa New Yorks Underground Comedy Festival - vilken var sa jakla underground att vi var 15 peroner i lokalen som tog in 330 personer. (bilden ovan)

But hey. Den var inte mindre rolig for det. Gjorde bara att komikerna hacklade varje medlem i publiken annu mer.

Det ar alltsa 7-8 komiker som alla underhaller i 15-20 min var. Ren och skar underhallning i 2 harliga timmar med andra ord.

Sen gick vi till ett stalle som heter Comedy Celler (bilden ovan). Om ni hor talas om nagot stalle pa tv dar tex Jay Leno eller Chris Rock kommer for att testa sitt material, sa ar det dit.

Sa fruktansvart roligt! Jag har pa riktigt traningsvark i magen idag.

Jag tror att jag skrattade sa jag kissade pa mig!?

Eller nej det gjorde jag inte. Men det hade varit kul! Eller ja. Kul i oturen i alla fall.

Har har ni Ardie, som var kvallens host pa Comedy Cellar (till vanster) och Damon som ar fran sverige och var i USA for att plugga nagon kurs i att vara rolig.

Ardie var hans kompis, det var darfor vi kunde ga dit.

Anywhoo.

Comedy Celler. Rekomenderas starkt.

7 gula taxibilar av 7 mojliga. Wo-hoo!

Sugen

2009-10-07T12:43:00.001-07:00

Nu blev jag sugen pa svenskt smagodis.

Det var val jakligt onodigt.

Omgärdad!

2009-10-07T12:05:00.000-07:00

Efter att ha bott i lgh i ca en vecka, och promenerat runt bade en och två och tre gånger i alla två rummen vi har så har jag insett följande...

Jag är omringad av märkeskläder. Ängeln äger i princip baara märkeskläder.

Louis Vuitton väskor, Chanel skor, YSL plånbor, Louboutin skor (!) Manolo Blahnik skor, Dior smink, Marc Jacobs smycken, Hermes smyckn, etc etc etc.

You name it, she's got it.
Jag har aldrig varit speciellt fachinerad över märken. Snarare tvärtom.
Men jag har heller aldrig behövt vara OMGÄRDAD (Maya 3 år) av dem 24/7!

Jag vill ha allt! Sjukt frustrerande.

Det var bara det.

New York du vet.

2009-10-06T13:16:00.000-07:00

Pa tunnelbanan idag hande en rolig sak. En kille kommer in och borjar sjung opera, men inte for att han vill ha pengar, utan bara for att han gillar det!

Det tycker jag var kul.

Nagot annat som var roligt var nar den vanliga tjejiga tunnelbane-rosten helt plotslig byttes ut mot den fetaste manliga, amerikanska, reklamrosten som sa:

"Courtesy is contagious. And it begins with You."

Sen sa han ingen mer!? That was that? Ett kort, men angenamt gastspel om du fragar mig.

Sen har jag sett lite annat ocksa. Det har bland annat:

Jag har ont i nacken av att konstant ga och titta uppat. Ett av mina manga I-landsproblem.

Jag har varit at "The Top of the Rock" (aterigen med manlig, amerikansk, reklamrost). Alltsa uppe pa Rockefeller Center. Dem lila lamporna som ser ut som ett kryss ar inne i hissen som gick upp till toppen. Mitten pa krysset at alltsa toppen pa rocken, om ni fattar?

Jaja.

Pa den nedre bilden ar Angeln med pa bild. Kanske den mest turistiga bilden jag nagonsin sett dessutom.

Mycket roligt. Tycker jag.

Det ar sa olika det dar, hur man valjer att parkera.

Hoppas inte att snubbarna pa toppen ar sen till jobbet nagon dag? Takigt lage?

Vill jag det? Eller? Borde jag vilja det? Jag vet inte! Jag kanner mig smatt orolig om jag ska vara arlig..

Det har ar tydligen sloganen eller "catch phrasen" som hor till mitt blivande gym.

Jag vet inte vad Angeln tycker att jag ska ga pa for klasser men. Blir intressant detta...

Ni anar inte hur manga Shoegasms jag har fatt under den har veckan. Det ar nastan outhardligt.

I-landsproblem.

Det lilla man far se av Ground Zero.

Den har killen tyckte jag lite synd om. Motorn har i princip exploderat? Han stod dessutom langstfram i bilkon vid ett rodljus pa Boadway street. Tack Gud, tack.

Vad ska man saga. En dag i New York du vet.

Heja Sverige!

2009-10-05T08:22:00.000-07:00

Jahapp. Da har man spenderat hela formiddagen med att lyssna pa lararen i Management of Resourses and Operations halla en mer eller mindre hyllnings forelasning till IKEA och dess bakgrund, uppbyggnad och konstruktion.

No news dar liksom.

Det ar fasen populart att vara svensk i den har staden!

Kanns bra tycker jag.

Nasta klass borjar om tva timmar. Managing for Sustainability and Corporate Responsability.

Tror ni att de tar en fordel att faktiskt forsta vad namnet pa klassen betyder??

Hoppas inte det...

Skoldax

2009-10-05T04:55:00.000-07:00

Sitter i skolans datasal nu.

Borjar om 4 min.

Ar lite nervos faktiskt. Men det far man vara va?

Slut som artist

2009-10-04T15:32:00.000-07:00

Har promenerat runt i åtta timmar. Är helt färdig. Klockan är sju och jag är redan redo för sängen.

Inte fysiskt kanske, men mentalt iaf.

Papparazzi-Emelie har förstås hunnit med att ta en hel del bilder också. Tänkte att jag skulle lägga upp lite bilder så att ni får se vad jag har haft för mig so far, men det vill sig inte riktigt. Tror att jag kan ha för dålig internetuppkoppling. Jag återkommer om bildfrågan.

Jag är egentligen medbjuden på en middag ikväll. En promotion-middag heter det.
Det är alltså restauranger som är så besatt i att få dit "rätt typ av människor" att de inte bara bjuder på mat och alkohol under hela kvällen, utan t o m betalar pengar till de som hostar middagsbjudningen (!) Just den här restaurangen har en stor förkärlek till svenskar och det är också ett svenskt par vid namn Sofia och Kalle som står som värd och värdinna.

Men som jag sa tidigare. Jag är heelt slut. Jag är körd. Slut som artist redan innan karriären dragit igång.

Sorgligt men sant.

Det får nog bli egen inhandlad sushi och ett avsnitt Entourage istället.

Ja det får det minsann.

Ashole

2009-10-03T14:19:00.000-07:00

Jo just det. Har märkt en annan sak också.

Jag är ganska uppskattad här.

Det är en hel del som ropar efter en, som tutar till höger roch vänster, som vill bjuda ut en på middagar o.s.v.

Som det är för nästan alla svenskar eller skandinaver så fort vi lämnar svearike förstås.

Jag är inte speciellt utvald.

Men igår kom det fram en kille och var oerhört trevlig och smickrande. Han slängde sig med superlativ till höger och vänster och fick mig att rodna både en och två gånger (Eller förlåt. Jag menar inte rodna. Jag är ju svensk. Jag menar att han fick mig att skruva-på-mig-besvärat-och-leta-efter-närmaste-utväg.)

Tillslut kom han fram till själva ärendet av allt detta smicker då han berättade att han letar efter en modell till hans självbiografi som just blivit antagen av ett bokförlag. Jag skulle porträttera hans exfästmö som tyvärr gått bort i en bilolycka.

Och han sa:

“You would be Perfect! She looked e x a c t l y like you! It´s almost scary. She was also a plus-size model”

Weeeellll. Thank you ASHOLE, tänkte jag. Men insåg ganska snabbt att han har rätt.

I en stad av double-size zero så är jag definitivt en plus-size.

And I like it.